A Nice Game

37-Hans läppar

(Linnea)

Hans kropp stelnade till och jag kände hur hela korridoren stannade upp. Killen vände sig om och såg rasande på mig. Då kände jag igen honom.. Det där var "Queen" s tvillingbror, Douglas.

Douglas var minst 30 centimeter längre än mig så när han vände sig om såg han ner på mig som en myra.
Men jag backade inte. Istället så stirrade jag ilsket på honom.

Douglas öppnade munnen snabbt! Sedan stängde han den igen, och öppnade den igen. Han såg ut att inte veta vad han skulle säga..
Jag drog tag i hans ljusblå Ralph Lauren skjorta så att han huvud hamnade på samma höjd som mitt.
"Flytta på ditt stora as nästa gång så att jag slipper slicka det"
Väste jag mot hans öra.

Douglas rykte sig snabbt ifrån mig och såg med stora ögon mot sina kompisar.
Mina ögon granskade honom en sista gång innan jag snabbt försvann därifrån.
-
Med tunga steg slog jag mig ner längst bak i det kvava klassrummet. Klockan på väggen slog 1 och en hög suck for ur mig.
Alla i klassrummet såg nyfiket på mig medan dem satt och viskade. Hela skolan visste, perfekt..

Då kom han in genom dörrarna. Håret som vanligt liggandes på vänster, fettigt och äckligt.
Dem slitna jeansen hångel så lågt ner det bara går. Han är ensam, för ovanlighetens skull så när han sjunker ner på stolen bredvid mig höjer jag frågande mitt ifyllda ögonbryn.

"vi virkelig trenger å presentere vår oppgave i dag" mumlade han surt och dem bruna ögonen såg upp på mig.
Jag mötte ilsket hans blick men han såg ner i bordet.

"Men jag vill inte göra någon fucking uppgift med dig!" Väste jag svagt och reste mig upp! Mina händer snuddade över bordskanten och mitt i farten flög bordet ner! Hela klassrummet vände sina blickar mot oss två och Lena såg galet på oss från tavlan.

Mina fötter tog två hoppande skutt över bordet innan jag snabbt som ögat försvann!
-
Jag rände längst korridoren utan att veta vart jag skulle! Hur länge hade jag bara sprungit runt? 1 timme?
Då plötsligt ringde skolklockan och jag hoppade till av det skärande ljudet.

På 2 sekunder skreks det omkring mig, folk knuffades och bankade för att få upp sina skåp!
En fot knuffade undan mig och jag föll pladask på marken!
"Vem faa!"'
Sedan avbröts jag av en hand som sträcktes mot mig. Jag följde armen och stannade slutligen på... Martinus leende ansikte.

"Unnskyld, Jeg såg deg ikke" log han ursäktande. Han drog upp mig och vi blev stående nära, väldigt nära..

Min blick flackade och jag såg hans bror.. Marcus. Han stod och såg på oss. På mig och Martinus..
Utan att tänka, precis som jag inte gjorde imorse sträckte jag mig efter Martinus huvud, tog det mellan mina små händer.
Sedan slöt jag mina ögon och lät mina läppar snudda hans..