(EN LITEN BILD PÅ EN SAD LINNEA:(
SER INTE RIKTIGT UT SÅ MEN DET VAR DET NÄRMASTE)
Linnea)
Vi går längds korridoren med ändlöst mål. Fortfarande med sin arm runt mig och mina böcker i sin andra hand. Jag insisterade på att ta min ryggsäck, vilket han motvilligt gick med på.
Medan vi går runt försöker Marcus skämta. Vilket han är sjukt dåligt på. Han berättar om när han och en kompis red på en dinosaurie.Och han blir irriterad när jag inte tror på honom.
"Vad har du för lektion nu?" Frågar jag samtidigt som jag ser på mitt schema.
"Jeg har sport" muttrar han killen bredvid mig.
"Då skiljs våra vägar här" flinar jag med tillgjord dramatisk röst.
Ett leende sprids på hans läppar, och snart ligger hans armar runt mig. Chockat kramar jag honom tillbaks, drar in hans dofter. När han släpper ser han på mig. Något i hans blick jag inte har sätt förut.
"Se deg senere" Sedan försvinner han snabbt bakom hörnet, kvar står jag. Smått chockad och förvirrad..
-
När jag låser upp mitt skåp för att lämna mina fysik böcker faller en lapp ut ur det. Den är ljusblå med små klistermärken. Jag viker försiktigt upp den och läser de prydliga små bokstäverna:
Vi hatar dig.. Och vi hoppas att din sista tid blir ett helvete att leva i.
Måste vara jobbigt att tvingas hålla uppe den lila masken du ständigt måste ha på dig.
Men när Marcus fattar vilken hemsk loser du är.
Då kommer han be om att få slå ner dig. Och vem kommer hindra honom?
Inte jag!
Och när du står där, ensam och rädd
När ingen finns i din närhet.
Kom ihåg
Att ingen kommer sakna dig:)
YOU ARE READING
A Nice Game
FanfictionJav lovade mig själv att aldrig falla för en sådan som dig. Och när jag väl föll, och du fångade mig. Så släppte du taget varje gång. Skämmdes du över mig? Eller var jag bara en bricka i ditt spel? Startad 14/12-16 Avslutad 16/6-17
