(Alison)
Pappret singlar ner på golvet även om min hand fortfarande är uppe i luften. De glada små emojisarna som är påklistrade på pappret ler hatiskt mot mig från det stenhårda golvet.
Utan att tänka stoppar jag ner pappret i min väska och skyndar iväg från mitt skåp. Som om det skulle vara en brottsplats och jag är tjuven.
Det är så här altså. Alla på hela skolan hatar mig. De vill att jag ska dö. Det finns ingen person i skolan som står ut med mig. Och jag fattar verkligen inte vad jag har gjort. Om jag visste, då skulle jag kunna börja om. Men vad skulle jag behöva göra?
Med huvudet hängandes går jag långsamt till maten. Som vanligt skrattar några 9:or (LINNEA Ä 02) och några spottar åt mitt håll och skriker 'fittjävel' åt mig. Men det har jag vant mig vid. Men det sär svårare att vänja sig vid alla blickar man får. När det blir tyst när man kommer in i matsalen, då man inte vet vad de tycker. Bara kan ana den där hatiska känslan i luften.
-
När jag sjunker ner på en stol i den högljudda matsalen och ser uttryckslöst på allt och ingenting. Jag försöker inte ens äta något. Om jag inte ens kan få i mig flingor och mjölk, då är det ju omöjligt att få i sig någon jäkla kyckling. Så istället klunkar jag i mig en hel liter vatten.
HUHUHU SKIT TRÅKIGT KAPITEL MEN MIN IDE' SKALA ÄR PÅ 0,000000000% SÅÅÅÅ:(
YOU ARE READING
A Nice Game
FanfictionJav lovade mig själv att aldrig falla för en sådan som dig. Och när jag väl föll, och du fångade mig. Så släppte du taget varje gång. Skämmdes du över mig? Eller var jag bara en bricka i ditt spel? Startad 14/12-16 Avslutad 16/6-17
