A Nice Game

35-Jävla fuckboy

Super duper mycket cred till MarcusMahBoy som kom på dessa fantastiska idéer så vi kan säga att de följande 2-4 kapitlen är hennes idé.
Tycker verkligen att ni ska följa henne för hon är bäst:*

Åter igen såg jag bort mot hans ryggtavla. Under hela dagen hade han ignorerat mig, inte gjort något. Bara låtsas att jag inte funnits i hans unniversum. Vad hade jag gjort? Eller vad hade jag inte gjort?

Den högljjuda klockan ljöd genom hella skolan och jag suckade lättat. Min hand svepte ner de böcker som låg uppe på det svarta bordet. De dunsade mjukt ner i väskan och jag drog ut stolen så att den tungt skrapade mot det knögliga golvet. Med huvudet nerböjt började jag försöka tränga mig förbi den enorma skaran av elever i klassrummet. När jag kom till dörren vände jag svagt på huvudet. Min blick mötte Marcus. Han stod och såg på mig med en diskret blick. 'Vente' mimade han tyst innan en av hans polare bankade honom på ryggen. Jag vände mig om och började gå längst korridoren.

Egentligen ville jag inte gå med honom. Han trodde säkert att han bara kunde vara med mig nu efter att  ha ignorerat mig hela dagen.. Hur dum får man vara?

"Hej lillen!"

Jag böjde ner huvudet och stannade. Hennes röst känner man alltid igen. "Queen" stod framför mig med händerna i kors och ett elakt flin på sina röda läppar. Jag höjde på huvudet och såg ilsket in i hennes ögon. Jag kände att istället för att springa iväg bara slå till henne! Adrenalinet började pumpa runt i min kropp och jag kände hur min hand börajde darra!

"Nämen är du sur?" sa hon med tillgjord röst innan hon blixtsnabt grabbade tag i mitt halsband som löst hängde runt min hals! Nästa sekund hörde jag hur de små pärlorna krasade i marken och gick i tusen bitar! Afrenalinet sjönk och jag såg stummt på henne. Min blick skelade över hennes flinade ansikte. Där stod Marcus. Han såg roat på hela sitoationen och pekade på mig åt en kompis.

Då vände jag mig om och började springa! Jag kände hur mitt hår dunsade mot min nu varma rygg. Jag hörde skratten efter mig och svaga vibrationer i marken efter att någon följde efter mig! Är det Louise så mördar jag henne! Louise? Varför kallade jag henne Louise? Hon är "Queen"!

Mina fötter snubblade ut genom entredörrarna och jag kände hur vinden blåste på min nu svettiga kropp. Jag drog skskigt eftr andan innan jag åter igen började springa iväg från skolan! Mina fötter flög över asfalten!

"Sluute o springe!"

Jag tvärstannade och vände mig snabbt om. Där stod en flåsande Marcus. Hans bröstkorg höjdes och sänktes i snabb takt och hans panna glänste svagt. Han stod ungefär 5 meter ifrån mig. Men istället för att känna lättnad och lung kände jag åter hur adrenalinet började pumpa! Ilskan kom snabbt och mina ögon smlanade samtidigt som jag tog några steg bakåt.

Hans ögonbryn rynkades ihop och han såg frågande på mig. När hans fötter började röra sig närmare mot mig backade jag snabbt. han slutade.

"Hva hent?" frågade han och såg bekymrat på mig.

Hur kan han säga så?! Vad har hänt!?

"ÄR DU SERIÖS?! VAD HAR HÄNT?! Du har struntat mig hela dagen! Behandlat mig som alla andra! Som luft! Din jävla fuckboy!"

Jag drog skakigt efter luft. Mina lungor brände och hela jag kände sig plötsligt helt utmattad.

"Du stod och såg på.. du bara kollade" viskade jag tyst.

Han höjde snabbt på händerna mot mig och öppnade munnen för att säga något men jag avbröt hnom.

"Marcus jag älskar dig men du kan inte vara med mig framför andra.."

Sedan vänder jag mig om och skyndar där ifrån med hans blick bränande i ryggen. Men jag ignorer den. Han kan inte få mig att känna mig skyldig! det var han som bara sket i mig. Jag ska inte lägga ner tid på en sådan person.

Att jag kunde tro att han hade förändrats..

Som sagt creed till MarcusMahBoy