A Nice Game

0.6 - Se på meg

[Linnea]

Jag ser på flingorna som ligger och plaskar i mjölken.

Min mage protesterar tydligt när jag försiktigt placerar skeden med den klumpiga röran i munnen. Jag får kväljningar men tvingar ner det. Genast känner jag att magen inte kommer kunna behålla det. Jag störtar ut ur köket och in i badrummet.

Jag hinner precis fälla upp toa locket innan den färgglada sörjan kommer upp igen. Jag tvingar mig att fortsätta spy ner i toan.

När det bara kommer små slemklumpar tar jag ett skakigt andetag. Spolar och borstar tänderna.

Att jag inte ens kan få i mig flingor och mjölk längre. Att jag bara kan få i mig frukt, vatten & energi dryck.

Vilken tur att jag är ensam hemma. Sovmorgon på onsdagar. Och senast jag kollade var det onsdag idag.

Jag går ut ur badrummet. I köket slänger jag, den nästan fulla tallrikens innehåll i vasken.

Jag går ut till hallen.
'Jag vill inte träffa Marcus. Jag vill inte träffa Marcus'
ekar det i mitt huvud medan jag drar på mig mina vita sneakers.

Min väska? Vart är min väska?! Jag ser mig omkring innan jag springer ner till mitt rum. Inte där.

Fan..
Den är kvar hos Marcus. Fuck. My. Life.
Jag känner ångesten komma krypande som myror. Nej inte en panikattack nu!
Jag tar ett djupt andetag. Sätter upp mitt bajsbruna hår i en hög tofs. Kom igen skaka av dig känslan Linnea!

Jag tar nycklarna och låser dörren innan jag går, i mina jeans med hål och en Hoodie i den molniga Aprilmorgonen.
-
När jag ser den stora, vita byggnaden känns det som en sten i magsäcken. För varje steg jag tar. Ju närmare jag kommer den vita byggnaden. Ju tyngre blir stenen.

Så fort jag kommer in på gården börjar folk titta på mig. Viska om mig. Skratta åt mig.

Med allas blickar på mig går jag genom gården och in i entrén. Jag går längst bort i den gula korridoren till mitt skåp. Hon som hade under mig förut flyttade så fort hon kunde.

Eftersom jag har typ alla mina böcker i skåpet klarar jag mig utan väska. Jag får väll fråga Martinus. Han går inte i samma klass som mig och.. Marcus.

Min första lektion är Religion. Jag tar mina böcker och börjar gå. Jag haltar smått efter igår.

"Linnea!" Ropar en allt för välbekant röst.
'Jag vill inte prata med honom. Snälla låt mig slippa'
Jag vänder mig motvilligt om. Han står där 4 meter ifrån mig. I ena handen har han min väska. Jag möter inte hans blick, men han ser på mig.

Han kommer närmare och närmare. När han bara är en halvmeter ifrån mig tar jag impulsivt ett steg bakåt.

Han ser chockat på mig men går närmare. Jag backar snabbt och stöter in i väggen. Fan! Han tar några steg till och jag börjar känna paniken växa i mig.
'Vad ska han göra?!"
Skriker det i min hjärna!

Nu är han bara några centimeter framför mig. Jag står tryckt mot väggen. Paniken ökar ju mer tid som går.

"Unnskyld" mumlar han. Jag möter absolut inte hans blick. Istället ser jag med en blandad envishet och rädsla på mina fötter.

"se på meg"

Med sitt pekfinger lyfter han min haka. Jag försöker kämpa emot men ger upp. Jag tar ett djupt andetag innan jag försiktigt ser in i hans ögon.

De visar ingen ilska. De visar sorg.

"Unnskyld meg" säger han igen. Den här gången lite högre.

Vilken lögnare..

Jag drar efter andan. Och mod innan jag öppnar min mun

"För vadå? Att du skulle våldta mig? Och nu tror du bara att du kan komma undan med en simpel ursäkt?" Frågar jag argt.

Han ser nollställd ut först. Jag passar på att rycka till min väska. Då öppnar han munnen för att säga något.
Men mitt mod stiger och jag fräser:
"Hejdå Marcus. Marcus Gunnarsen"

Burneeed Macci:))
Ne men #sadiMacci..

Hihi glöm inte att kolla in 'Love Curse' dom jag skriver med min panda MarcusMartinusSwe <33