sex veckor - f.s

CATORCE

Jag kände mig nästan förolämpad när han sa det. Som att han nyss hade sagt att jag var ful och äcklig. Fast det ända han sa var ju sanningen. Han visste det så väl, när han la huvudet på sned och log. Han visste att han hade hittat min soft spot. Det nästan kliade i händerna på mig. Hade det varit en annan kille hade jag smällt till honom för länge sedan. Istället så reste jag mig upp och gick ut ur hans rum. Igenom köket, hallen och ut genom ytterdörren.

Jag gick in till den så kallade staden och in på närmsta bar. Att lura till mig drinkar har aldrig varit svårt och här var det lika lätt som att smuggla med en klubba i fickan på mataffären. Drink efter drink drack jag medan någon spanjor försökte prata spanska med mig. Han verkade aldrig fatta att jag för det första inte var intresserad och för det andra inte kunde spanska över huvud taget. Efter säkert femtonde drinken hoppade jag av barstolen och tog spanjor snubben i handen och drog iväg honom. Han verkade vara lite lullig själv och följde med som en hund i koppel.

Jag tog honom till en del av baren som verkade vara ganska folktom. Där kysste jag honom hårt, så hård att han först ryggade tillbaka lite. Men efter att suttit och kolla på mig i över en timme kunde han nog inte låta bli så han gav in. Jag kände hans händer överallt på min kropp och han lyfte upp mig på ett bord samtidigt som vi fortsatte kyssas. Men när hans händer sökte innanför min tröja kändes det inte rätt längre.

Detta var inget nytt för mig. Jag har gjort det tusentals gånger. Men det kändes så fel, så smutsigt. Jag la en hand på hans bröst och tryckte lätt bort honom. Han kollade förvirrad på mig och sa något på spanska. Jag tyckte nästan synd om honom. Han var inte ful, dåligt klädd eller äcklig på något sätt. Han såg väldigt bra ut men det var bara inte rätt. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga för det var ju jag som tog honom hit, jag gav honom förhoppningar.

Han försökte fortsätta kyssa mig och jag försökte med all min kraft trycka bort honom och hans händer som verkade vara överallt samtidigt. Men jag kände alkoholens värkan på mina muskler som var helt slöa. Jag sa hopplösa ord på engelska som han inte uppfattade för han var ju spanjor. En spanjor i en liten inträngd by där de säkert inte hade en enda engelsk lektion. Och när han drog ner gylfen på mina jeansshorts så kändes det verkligen som att jag förlorade all kontroll över min kropp. Jag kunde inte röra mig. Jag satt som förstelnad med ena handen på hans bröst och den andra på bordet. Han viskade i mitt öra och jag bara visste att det var något snuskigt som jag aldrig ville höra igen. Och plötsligt, från ingenstans föll han ned på golvet, och där bakom stod Felix fucking Sandman.
//\\
Var det augusti vi sågs senast? Iallafall, hej igen. För någon vecka sedan tänkte jag på den här boken och i min hjärna skrattade jag och tänkte att denhär boken är ju DÖD. Men den kom till liv igen. Har aldrig mått såhär dålig psykiskt, men det är väl bra för boken för det är då jag skriver. Ses.