sex veckor - f.s

DIECISÉIS

Jag vaknade utan att behöva väckas, tryggt i Felix armar. Han sov tungt bakom mig och jag kände små puffar av luft mot mitt huvud. Jag sträckte mig efter hans mobil för att kolla klockan. Den visade 13:42. Mamma och Cecilia måste vaknat för länge sedan. De måste ha kommit in för att kolla varför vi inte var uppe och sedan sett oss ligga här i endast underkläder. Men ändå fick jag inte samma panik känsla som jag skulle fått innan. Det kändes okej.
Jag vände mig om mot Felix sovande ansikte. Hans läppar var smått särade och håret låg busigt på hans huvud. Jag la min hand lätt mot hans kind och studerade hans ansikte. Alla konturer, fräknarna och de små lockarna som bildades precis vid örat.
Efter en stund, när Felix fortfarande var i sin lilla skönhetssömn, så kravlade jag mig ur sängen och drog på mig en tröja. Jag gick tyst ut ur rummet och in i köket. Men det hjälpte inte att jag var tyst för jag var ju inte osynlig. Vid köksbordet satt mamma med sin dator och kastade en blick på mig som jag sett många gånger förut. Besvikelse blandat med ilska och förvirring. Sådana blickar har jag fått genom hela mitt liv känns det som.
"Vi fick oss en förvånande syn när vi skulle kolla om ni var vakna. Eller ja, mer förvånande för Cecilia, för mig är det faktiskt inte första gången. Jag hoppades faktiskt att du kunde lämna den sidan av mig hemma" mumlade hon.
"Snälla mamma"
"Nej. Jag tänker inte vara snäll när du inte är snäll. Jag tar dig till Spanien för att hjälpa dig med ditt beteende och du försöker inte ens!"
Jag fick inte ur mig ett svar. Även om det var min mamma så tänkte jag inte ens försöka förklara det hela för henne. Hon skulle aldrig tro mig. Det är inte hennes fel alls, hur skulle hon kunna tro något bra efter allt som hänt hemma?
"Ehm, ursäkta om jag stör men så vitt jag vet så har du fått fel uppfattning. Jag är faktiskt ganska säker på att din dotter är förälskad i mig, om man nu ska säga det med fina ord. Inatt var inget "one night stand" alls. Det är bara så att vi sovit med varandra sedan andra veckan. Så nu när jag fått säga mitt så ska jag gå och möta min mamma på affären, hon eh, ringde mig nyss så att..."
Felix vinkade lite stelt och försvann sedan ut. Jag vände mig på mamma som faktiskt såg lite skamsen ut.
"Jag..."
"Jag går in på mitt rum" sa jag innan hon hann säga något mer.
//\\
Blir det bättre med texten på mitten eller ska ja fortsätta med att den går från vänster till höger o blablabla om ni fattar? in need of feedback. säger man så?