sex veckor - f.s

DIECINUEVE

solen kysste hans bruna hy där han låg i sanden, blundade och bara njöt av stunden. precis som jag. jag ska inte ljuga, det skrämmer mig otroligt att det redan gått fyra veckor. jag har ingen aning om vad som händer sen. jag vet att han fått mig att känna som ingen annan men ändå. vi bor tillsammans i en liten lägenhet i Spanien. inga vänner, bara våra mammor. hade det varit detsamma om vi hade varit hemma? och dessutom så bor vi ju nästintill två timmar ifrån varandra. jag har aldrig klarat av ett distansförhållande, inte ens ett vanligt förhållande. jag hade min senaste pojkvän i sjuan och han tröttnade jag på efter två veckor. jag känner ju mig själv.
"jag vet inte om jag vill äta dig eller pizza ikväll"
jag sparkar till honom löst på benet, precis en sådan kommentar som man kan tänka sig från felix klockan 17:35 när solen går ned. han öppnar sitt ena öga och kollar på mig med sin flörtiga blick innan han rullar över mig. jag känner hans sandiga kropp gnuggas mot mig och jo, det gör ont, men fan om jag bryr mig. varenda sekund med honom nära mig gör mig helt knäsvag. jag skulle inte bry mig om det kom en tsunami just nu, jag vill bara ligga här med honom.
"om du ska äta mig ikväll lär du få äta några kilo sand också"
"hm, får bli pizza då"
jag bara ler till svars och ger honom en sandig kyss. jag hatar sandstränder men jag orkar ju knappt bry mig. jag puttar av honom från mig och reser mig upp för att gå mot det blåa havet. felix är inte långt efter mig, snarare långt framför mig. han springer i vattnet som en tioåring, tjoar och skojar nästan så att jag skäms. det är exakt sådär fint och töntigt som man ser i varenda romantik film som man bara spyr av. men åh vad han är fin.
"jag är så jävla kär i dig"
felix bara ler och tar mitt ansikte i sina händer. han kysser mig så mjukt och fint medan vågorna slår mot oss. aldrig hade jag trott hemma i lilla norrköping att jag skulle bli såhär lycklig. aldrig trodde jag den morgonen, bakis som aldrig förr, att han var mannen i mitt liv. jag tror verkligen att han är det. om inte han, vem annars?
"vi skiter i pizzan, jag måste fan knulla sönder dig"
"rekommenderas ej"
"kom"
han tar mig hand och drar upp mig ur vattnet och bort mot båthusen längre upp på stranden. de är öppna för allmänhet på dagtid men jag är ganska säker på att de stängs ungefär när som helst.
"du är fan galen på riktigt"
han bara skrattar åt och och öppnar dörren till det lilla blå huset som är fullt med flytvästar, badringar och en massvis med andra strandleksaker.
"pic a spot"
"felix dom kommer och stänger husen när som helst"
"låt dom låsa in oss då, det skadar mig inte"

//\\

lol hejsan svejsan 2år senare. orkar ej leva med mig själv hahaha varför skriver ja ens på denna så cringe ): fick typ infall va tvungen