sex veckor - f.s

DIECIOCHO

Dagen efter gick vi upp ganska tidigt för att hinna med båten. Det var en står turistbåt som skulle åka till lite olika ställen och guida oss runt. För mig var det inte jätte intressant men jag tänkte inte stanna hemma ensam i lägenheten. Det är kanske också dags att vi umgås alla fyra.

"Är du färdig?" frågade Felix när jag satt upp allt mitt hår i en tofs.
"Mhm"

Han kysste mig lätt och sedan gick vi ut i köket där mamma och Cecilia satt med frukosten uppdukad. Vi åt i tystnad, dels för att vi var trötta och dels för att mammorna nog inte riktigt vant sig vid tanken av mig och Felix som ett par. Om vi ni var ett par.

Någon halvtimme senare var vi påväg ner mot hamnen där den stora båten väntade. Vi var ute i sista minuten så det fanns inte många platser kvar men vi lyckades klämma in oss bredvid ett gammalt par som också var svenskar. Mamma och Cecilia började direkt prata med paret och tur det, annars hade nog den stela tystnaden följt med oss under hela dagen.

Båtturen var långtråkig och jag blev såklart sjösjuk. Felix höll sig stabil och var verkligen gullig. Han frågade hela tiden om det gick bra och om han kunde göra något. Men det var inte mycket han kunde göra så jag sov mig igenom nästa hela dagen.

När vi gått av var Felix helt spårlöst försvunnen. Jag kände mig som ett ensamt barn i en mataffär när jag letade runt efter honom.
"cecilia och felix gick till marknaden är snabbis, vi kan väl gå hem och börja med middagen?"
mamma, som knappt sagt ett ord till mig sen i måndags, sträckte en av strandväskorna till mig och jag tog emot den utan att säga något. jag gick tyst efter henne på de smala gatorna genom den lilla byn. det tog nästan en halvtimme att gå hit så det lär bli en riktigt stel hemgång.
"hur är det med felix?"
"varför bryr du dig om felix?"
"okej då, hur är det med er?"
"det tog dig tillräckligt lång tid att acceptera"
"du måste ändå förstå mig lite, du vet ju själv hur det är hemma. kille efter kille ramlar in och ut. jag tyckte bara att du inte skulle göra så mot felix, han är ju en bra kille"
"varenda kille som ramlat in och ut har varit med på det. jag går inte runt och sårar folk här eller hemma"
"man kan ju inte alltid veta"
"nej. men man frågar"
"förlåt elda, det var inte meningen"
"okej"
hon sa inget mer efter det. vi kom till slut hem och jag släppte väskorna och gick in på mitt rum. jag drog av mig mina kläder och gick in i duschen. det kokheta vattnet rann över mi och jag släppte mina tankar fria. jag förstår mamma. men jag blir ändå sårad att det är så hon, eller kanske alla, ser mig.
helt plötsligt dras draperiet åt sidan och jag håller på att snubbla på det blöta golvet av förvåning. felix, som står där helt naken, skrattar åt mig och kliver in under det varma vattnet. han trycker mig lite lätt mot väggen och låter sina händer dras ned längs min kropp.
"jag har varit här i två sekunder och du är redan blöt"
"tönt"