sex veckor - f.s

QUINCE

Jag stirrade på honom och han stirrade på mig. Jag kunde fortfarande inte röra mig och utan ett ord så tog han mig i sina armar och bar ut mig ur baren. Jag visste inte vart han gick för mitt ansikte låg mot hans bröst där jag kunde höra hans hjärta dunka snabbare än någonsin förut. Efter en stund hörde jag havets vågor och jag sattes ned på något som kändes som sten. Han satte sig på huk framför mig med jag kunde inte kolla på honom. Jag skämdes så mycket. Jag skämdes över hur jag hade bettet mig mot honom, över att jag lämnat honom, över att jag hade kysst en okänd man på en bar och över att jag bara låtit han göra vad han ville med mig. Jag hade aldrig skämts så någonsin förut i hela mitt liv. Jag grät tyst och kände hur det lilla linnet jag bar blev vått av mina tårar som runnit längs min hals.
"Förlåt Felix"
Jag kände två fingrar under min haka som lyfte upp mitt ansikte. Han kollade på mig och gav mig ett litet leende. Han la sina händer på mina kinder som var helt blöta. Han var så varm och jag tog tag i hans handled och försökte dra honom närmare mig. Istället drog han bort sina händer och satte sig ned med benen i kors. Han tog mina händer och drog lätt i mig. Jag satte mig i hans knä och han svepte armarna om mig. Jag slutade gråta och tog istället in hans värme. Vi satt där länge utan att säga någonting. Han vaggade mig i sin famn som en liten bebis men det kändes inte töntigt på något sätt. Jag kände mig så säker hos honom. Jag kramade om honom nästan som om jag var rädd att han skulle springa iväg.
"Du vet, när jag såg honom sådär, med händerna överallt på dig. Det kändes som att hela världen bara rasade. Som att han tog på det värdefullaste som finns. Jag ville verkligen döda honom. Jag ville-"
"Felix"
"Förlåt Älskling"
"Älskling?"
"Får jag kalla dig älskling?"
"Jag tror jag är kär i dig"
//\\
ik d kort men kommer mer snart och menar faktiskt SNART inte om ett halvår lol