Jag hatar honom!

4

Jag rycker på axlarna.

- Jag vet inte, svarade jag.

Jag tittar mig om kring i rummet, vill inte möta hans genomskådabde blick. I ögonvrån ser jag hur han synar varenda rörelse jag gör. Det känns konstigt. Obehagligt.
Plötsligt får jag syn på fjärrkontrollen som ligger på mitt skrivbord. Jag går fram och tar upp den.

-Vill du se på TV?

Jag väntade inte på svar utan tryckte bara igång tvn och satte mig på sängen.

- Visst, svarade han och log.

Sedan satte han sig bredvid mig på sängen. Ganska nära, eller snarare extremt nära, nästan på mig!
Jag flyttade mig försiktigt några centimeter längre bort.

Plötsligt hördes ljudet av riktigt intima kyssar. Jag tittade förskräkt på killen. Sedan fattade jag, det kom från tvn. Jag tog snabbt upp kontrolen och bytte kanal.

- Ville du inte se det där?

Han skrattade.

- Va nej..., .

- Har du sett den?

- Vadå? sa jag och kollade frågande på honom.

- Filmen, fifty shades of gray?

- Aha.. eh nej..

Det knackade på dörren. Vi hoppade snabbt ner från sängen och jag han precis rätta till täcket innan våra föreldrar kom in i rummet.

- Vad gör ni? frågade killens mamma.

- Inget speciellt.

- Aja vi ska iallafall åka nu Alexander.

- Okej, svarade han och gick ut ur rummet.

När han kom till dörröppningen vände han sig mot mig.

- Vi ses!

- Ehm.. ja det gör vi, svarade jag försiktigt.

Han och resten av familjen gick ner för trappan. Pappa och mamma följde efter.
Jag satte mig i sängen igen och kollade på tvn. Det var något inrednings program och det var faktist ganska coolt.

- Nå?

Jag tittade förskräckt mot min dörr och där nu stog mamma. Jag hade varit så inne i programet att jag inte hört att hon kommit in.

- Oj förlåt, skrämde jag dig?

Hon satte sig bredvid mig i sängen.

- Nä, det är lungt, mumlade jag.

- Vad tyckte du om Alexander då?

Hon tittade på mig med en menande blick som jag inte riktigt förstod.

- Han var väl snäll antar jag.

- Så bra då, sa hon och log. Jo för de kanske kommer hit nästa helg också, ja eller om vi kommer till dem det är inte riktigt bestämmt.

- Jaha eh okej, det blir väl bra antar jag.

- Då säger vi så.

Mamma resre sig och gick mot dörren.

- Och du och Alexander kan ju umgås lite på fritiden också...!

Jag kollade frågande efter henne medans hon gick ut ur rummet.
Vad menade hon, varför skulle vi umgås, vi kände ju inte äns varandra.