Jag hatar honom!

8

Jag vaknade av att mitt alarm ringde. Jag stängde av det och kollade på klockan. 09.30 Kolckan 11 skulle jag möta Rebecca på stan.
Jag satte mig upp i sängen och sträkte på mig innan jag gick ner till köket för att äta frukost. Jag tog fram en skål som jag ställde på bordet och sedan tog jag fram youghurt och flingor. Precis när jag skulle ta första tuggan så kom mamma in i köket.

- Jag, pappa och Bella åker till affären nu så du vet, sa hon medans hon stoppade ner sin mobil och sina nycklar i fickan på jackan som hon hade på sig.

- Okej, svarade jag och fortsatte äta medans jag hörde ytterdörren stängas.

När jag hade ätit klart gick jag tillbaks upp till mitt rum och fixade i ordning mig. Jag satte på mig ett par ljusa jeans och ett linne och sminkade mig lite.

När jag var klar gick jag ner och tog på mig min jacka och mina skor, stoppade ner mobilen, nycklarna och min plånbok i en väska och gick ut genom dörren. Medans jag gick ner för gatan mot busshållplatsen kollade jag på klockan. 10.34 Bussen skulle altså komma om 10 minuter. Det var bra, då behövde jag inte stressa. Precis när jag kommit fram till hållplatsen och tagit upp mitt busskort kom bussen och jag klev på. Bussen var nästan tom förutom några ungdommar som satt längst bak och en tant som satt ganska långt fram. Jag satte mig ner på ett säte ungefär i mitten av bussen och tog fram min mobil.
Jag var så inne i mobilen att jag inte märkte att någon hade gått på bussen förens någon helt plötsligt satte sig  bredvid mig och jag hoppade förskräkt till.

Bredvid mig satt en kille med långt brunt hår och log stort mot mig.

- Det är du som är Melissa va?
- Eh ja... svarade jag förvånat.
- Aa jag är Albin, Alex kommpis.
-Okej..., svarade jag förvånat. Vem var detta och vem var den där Alex?? Nu fattade jag ingenting.

- Aa han har visat bild på dig och så så jag kände liksom igen dig.
- Vem då? frågade jag förvirrat.
- Alex så klart!

Jag tittade frågande på honom. Vem var han och vem var den där Alex egentligen som tydligen hade visat bilder på mig?

När jag inte svarade kollade han konstigt på mig.

- Alexander.., din kille?

Kille!?? Jag har ju ingen pojkvän! Vad fan pratar han om.

- Eh jag har ingen "kille"?
- Va..joho du och Alexander Dousman?

Alexander Dousman!!! Men det är ju...

- Va nej vi är verkligen inte ihop, nästan skrek jag. Har han sagt det??

Killen nickade.

- Japp, sa han och flinade mot mig.

Nu var jag helt rasande. Vad är det för fel på honom!? Gå runt och säga till sina kompisar att vi är ihop när vi inte alls var det!!!

Killen flinade bara mot mig och när bussen plötsligt stannade sa han bara:
- Men vi ses!, och klev av. Hela tiden flinande han mot mig.