Jag hatar honom!

16

Det var mörkt i rummet när jag vaknade. Jag sträkte ut min hand för att ta min mobil och...aj! Istället för nattduksbord var där nu en vägg! Jag började förtvivlat leta efter en lampknapp. Det här var inte mitt rum!
Efer en stund, när mina ögon börjat vänja sig mot mörkret, fick jag sy på ett fönster. Jag klev snabbt ur sängen och skyndade mig till fönstret. Nu hade jag verkligen fått panik och jag kunde känna hjärtat slå i bröstet. Framför fönstret hängde en tjock gardin. Så fort jag bara kunde drog jag bort den och...dow!
Ljuset från utanför träffade mig som blixtar i ögonen.
Aaj! Det tog en stund men till slut hade mina ögon vant sig vid det kraftiga ljuset. Jag gick fram till fönstret igen och såg...
...en stor äng. Det ända jag såg, hur jag än kollade, var en stor äng. Ingenstans kunde jag se några andra hus eller människor. Allt låg bara öde. Sakta gick jag tillbaka till sängen. Vart kunde jag vara! Och viktigast av allt, hur hade jag hamnat här!

Jag la huvudet på kudden, försökte att minnas. Först var det bara svart... men till slut började minnena att komma.

~ Jag såg Rebecca, hon var fint uppklädd, verkade glad~
~ Plötsligt var hon omfamnad av människor, alla skrek och dansade, jag kunde höra dunket från den höga musiken~

Då kom första pusselbiten på plats. Jag hade ju varit på Beccas födelsedags fest!

Jag blundade igen.

~ Nu såg jag Dennis, en kille i klassen, han frågade mig gång på gång om jag var okej, vi stod i hallen, jag skulle precis gå~

Juste! Jag hade ju ramlat ihop i köket och sedan gått hem!

Jag blundade igen och rös plötsligt av obehag över hela kroppen.
~ Jag såg mannen med huvtröjan, en äkelgubbe som försökt prata med mig~

Jag rykte till, tänk om jag var hemma hos honom! Att han hade kidnappat mig!!
Nu hade jag panik på riktigt! Det ända jag tänkte var att jag måste här ifrån NU!

Plötsligt hördes ett dunk. Det var svårt att avgöra vart ifrån det kom men att jag inte var ensam i huset var nu säkert!

Jag kröp ihop i sängen, drog täcket över mig och blundade. Jag var så rädd, viste inte vad jag skulle göra.

Då kom det sista minnet tillbaka...
~ Jag satt i en bil, det var sent på kvällen, brevid mig satt Alexander~

KILLEN!! Nu kom alla pusselbitar på plats! Det var han som hade räddat mig!