Jag hatar honom!

18

Jag kom ut i en stor ljus korridor. Väggarna var vita och överallt hängde tavlor på blommor, natur och landskap. Det var fint och på något sätt så såg det liksom lyxigt ut. Flera dörrar lädde ut i korridoren och jag undrade vad som kunde finnas bakom dem. I slutet av korridoren fanns en stor trappa som leder ner till den undre våningen. När jag kom fram till trappan stannade jag. Skulle jag verkligen gå ner. Jag kände dem ju inte direkt och det var ganska så pinsamt att jag var här. Visst var jag glad att han hjälp mig från den läskiga gubben men det hade varit lättare om jag bara fått komma hem. Han behövde inte ta mig hit.
Jag hörde röster nerifrån och stelnade till, jag ville inte att killen skulle få se mig så här.
Jag stor bara där och lyssnade ett tag, jag kunde inte höra killens röst, kanske var han inte hemma. Tanken slog mig att hans mamma faktiskt stod och väntade på mig så jag bestämmer mig för att gå ner i alla fall.

Nedervåningen var minst lika stor som övervåningen varit. Jag blev ståendes nedanför trappen, visste inte vart jag skulle gå. Jag kollade mig omkring men kunde inte se henne någonstans. Tillslut gick jag bara åt något håll. Jag kom in i ett stort vardagsrum. Allt var antingen grått, vitt eller svart och mycket fint inrett.

- Nämen där är du ju!

Jag vände mig om och fick syn på henne.

-Kom så ska du få lite frukost innan din mamma kommer!

Hon vände sig om och började gå mot något som skulle kunna vara ett kök. Jag följde efter och precis som jag gissat kom vi in i ett stort kök.
Hon pekade på en av stolarna vid ett stort vitt köksbord.

- Sätt dig!

Jag gjorde som hon sagt och snart kom hon fram till mig men en macka och en skål yoghurt.

- Hoppas det duger åt dig, sa hon medan hon ställde ner det på bordet.

Jag nickade.

- Tack!

- Inget att tacka för,svarade hon och log.

Precis när jag tog sista tuggande ringde det på dörren och bara någon minut senare kom min mamma in i rummet.
När hon fick syn på mig sprang hon genast fram till mig och kramade om mig.

- Tack gode gud att du är oskadd, viskade hon  i mitt öra. Vem vet vad som hade kunnat vara hänt!!

- Det är lungt mamma, jag mår bra..