Jag hatar honom!

15

- Melissa hur gick det?

Jag reser mig upp och borstar bort lite dam från kläderna.

- Det gick bra
- Säkert?
- Jaa!
- Okej men du borde nog gå hem iallafall.

Jag höll med, det är nog det bästa. Desutom var festen inte så kul.
Jag nickar mot Dennis.

- Okej

- Jag kan följa dig om du vill?

- Tack, men jag klarar mig nog.

Han förståd.

Jag börjar gå mot dörren. Det är inte lätt att ta sig fram för alla människor men till slut är jag framme. Jag letar upp mina skor och öppnar dörren. Jag tar ett steg ut, sedan stannar jag. Kanske borde jag säga till Rebecca att jag går. Jag vänder mig om och får syn på att Dennis står där.

- Det går bra, säger jag och skrattar.
Han skrattar också.

- Föresten! Kan du säga till Becca att jag går?

Han nickar.

- Det ska jag!

- Tack!

Jag tar ett steg till och stänger dörren.

- Hejdå

Det är mörkt ute. Det är nästan lite obehagligt på något vis. Jag skyndar på stegen. När jag komer fram till ett gatuhörn får jag syn på en man som står lutad mot en vägg.
Mannen har på sig en svart luvtröja och när han får syn på mig reser han sig och började gå mot mig.

- Vad gör en sådan vacker liten tös ute i stan så här sent på kvällen?

Han ler och jag kan se hans gula svarta äkliga tänder. Fy vilken äkelgubbe.
Jag svarar inte på hans fråga utan fortsätter bara gå.

Jag ser i ögonvrån hur han kommer efter och nu börjar jag bli ordentligt rädd.

- Va? Svara mig!

Jag försöker bara ignorera honom medans jag småspringer fram.
Nu vill jag bara hem! Hem till min trygga varma säng.

Plötsligt, från ingenstans står gubben framför mig. Jag tvärstannar och börjar sedan springa. Jag vill bort här ifrån nu! Så fort det bara går!
Även fast jag tar i allt jag kan käns det som att jag springer i slowmotion som om jag inte kommer någonstans. Då plötsligt står gubben framför mig igen! Allt känns som en enda stor mardröm.

- Försvin!! Sluta!! Låt mig va!!

Jag skriker och skriker. Vet inte vad annat jag ska göra.

- Låt henne va!!

Gubben bara stirrar åt det håll den plötsliga rösten kommit ifrån. Sedan vänder han sig om och springer. In bland skuggorna springar han. Jag kan inte se honom längre.

Inte förens nu vägar jag vända mig om. Är jag räddad?
Jag får syn på en liten svart bil. Motorn är fortfarande på och lyserna lyser mig rakt i ögonen. Men ändå ser jag honom. Personen som räddat mig.
En preson som jag i vanliga fall hatar. Men nu kan jag inte låta bli att älska honom. Han räddade mitt liv.