Va skjer med Noora og William? (SKAM)

MANDAG 12:11

Med fast blick på mina röda läppar bitar han sig i sin egen underläpp i ett försök att få mig att rodna. Existensen av honom där fick mig att sakna att ha honom där varje dag. Hans närvaro lyste upp hela realiteten av denna annars så grå måndag. William stod och pratade med några tredjeklassare som han kände från den tiden han själv hade befunnit sig i deras skor. Han stod lutandes mot de gröna skåpen som så många gånger förr. Full fokus på konversationen. som den en aning kortare killen hade, men hans blick var någon annanstans. 

William hade berättat för mig att han hade ett ärende i skolan, att han skulle prata med Sander gällande något arbetstillfälle inom finans. Sanders far visade sig vara en av Williams faders kontakter. Som jag förstod hade de haft många samarbeten i aktiebranschen. Sanders far var visst mannen med stort M, mannen att slå i den gällande branschen. För att vara son till en man av hög klass var Sander en lågmäld figur som inte använde sin röst i onödan. Han var smart men räckte aldrig upp handen, skröt inte om sina betyg och svarade bara på tilltal. Vad William kom att diskutera måste varit intressant för på avstånd kunde jag tyda Sanders oavbrutna formulerande av ord. 

Jag gav William en skarp blick och riktade den mot Sander. Om han var där för att samtala med honom borde han i alla fall vara hyfsad nog att lyssna på det han har att säga.  Han skakade på huvudet åt min blick men gav tillslut med på min befallning. 

Eva och de övriga tjejerna dök strax därefter upp bakom mig och gav mig ett leende när de såg den brunhåriga killen som jag ännu inte släppt mina gröna ögon ifrån. Jag försökte övertala dem om att det inte var jag och William som skulle vara samtalsämnet idag när de försökte få mig att berätta om helgen tillsammans. Ensamma, bara ni två försökte de flörta fram men jag vägrade uttala ett enda ord även om hela min kropp bubblade i viljan att berätta. 

Istället log jag mot Eva och gav henne en menade blick mellan henne och mobilen som hon höll i ett fast grepp. Hennes blick hade vandrat alldeles för många gånger till mobilen. Även om det fanns en besvikelse i blicken när hon tittade upp igen så vandrade den snart ner på displayen igen. Detta mönster återupprepades otaliga gånger innan hon ens uppfattade min egna blick. "Lyst til å fortelle oss hva som skjer her?" Jag pekade mot displayen som nu hade lyst upp under hennes grepp. 

Nyfikna Vilde hade tagit uppdraget i egna händer när hon tyckte att Eva tog för lång tid på sig att besvara frågan. Med lite mer extrema metoder lutade hon sig över Eva och såg vems namn som hade skapat ljusförändringen. 

"Kan du forklare hvorfor Penetrator-Chris har et hjerte bak navnet hans i telefonboken?" Räddad av klockan önskade Eva att vi fortsätter detta samtal vid ett senare tillfälle. Utifrån Vildes ansiktsuttryck visste jag att det där andra tillfället skulle bli så fort som vi alla samlades igen. Evas ansiktsuttryck skvallrade dock om att hon skulle försöka undvika det till varje pris.