Niall och jag?

Kapitel 52

- Va? Men mamma, sa jag och släppte Harry och följde efter mamma? Vad hade flugit i henne? Hon gillade ju Harry.

- Inga men, vi åker Nu, sa hon och jag förstod att något är fel.

- Men jag minns allting, jag mår bra. Mitt huvud snurrar lite men det går över, sa jag och tog henne i handen för att stoppa henne.

- vi åker iallafall, säger hon med en arg ton och sliter sig ur mitt grepp.

- Nej, säger jag och stannar.

- Tyra vi åker, säger hon bestämt.

- Varför? Små skriker jag nu.

- Andvänd inte den tonen åt mig, säger hon högre medan hon höjer sitt finger.

- Jag åker inte om du har en väldigt bra anledning, säger jag och går bak några steg

- Dom kommer iallafall att åka, säger hon och pekar på Niall och Harry.

- Vad menar hon, säger jag med en orolig blick.

- Kommer du inte ihåg One direction? Dom ska på turné snart, jag hade helt glömt att när vi började collage så hade dom bara tagit en paus för utbildningen sedan skulle dom på en tour.

- Nej, säger jag med tårar i ögonen, jag åker inte i alla fall, skriker jag till mamma.

- Som du vill men räkna inte med mig, säger hon och sätter sig i bilen.

Hon ska alltid få som hon vill, men det här är orättvist.

Jag faller ner på knä på den hårda asfalten och Harry kutar fram till mig.

- Alla kommer att försvinna, till och med mamma, säger jag och tittar upp på Harry.

- Shhh, såja, säger han i mitt hår.

- det kommer att årdna sig, säger Niall och sätter sig ner bredvid mig och Harry

Jag ställer mig upp och tittar ner på mina knän, byxorna hade gått sönder från när jag slog mig ner och rött skymtade från det högra knät.

- Aooouth, säger jag och tar mig för benet.

- Jag fixar det, säger Saga och leder mig till vårat rum.

När vi går lägst korridorerna känner jag mig som ett litet barn, som grinar över ett sår och som hatar sin mamma.

- Jag mår fint, säger jag och rätar på ryggen.

- Ja och jag är en enhörning, säger Saga och ger mig en *bitch blick*

Jag himlar ned ögonen medan Saga öppnar dörren till vårt stökiga rum.

**

När Saga hade plåstrat om mig och jag hade fått vila ca. En timme så var klockan runt elva, men jag var ändå pigg så jag bestämde mig för att bädda om Saga som låg med mobilen i ansiktet (hon somnade när hon höll på med mobilen) jag tittade på skärmsläckaren där det visade hon och jag i somras när vi var bruna och fina, hon brukade ha en bakgrundsbild på när Liam kysste henne på kinden men den hade hon visst bytt.

Det knackade på dörren och jag gick raskt mot den nu väldigt intressanta dörren.

- Halla? Sa jag medan jag öppnade dörren.

Jag gick ut ur rummet och stängde dörren.

- Vad gör du?

- Vill inte väcka Saga, sa jag och log.

- Dina saker, sa han och jag tittade ner på mina saker.ä

- ah, sa jag och bar upp dom.

Det la sig en tjock tystnad och det var väääääälldigt akward..

- Aja, hejdå, sa han och vände sig om och gick.

Ehmm? Vad hände med Du behöver mig saken?

-------- viktigt läs --------

HEJHEJHEJ! Hej sötaste ni, fick typ inga röster på förra kapitlet.. Antingen är det något weeeerd med wattpad eller så röstade ni inte? Rösta och kommentera gärna så jag vet att det inte är något konstigt :)