Niall och jag?

Kapitel 45

* Tyras perspektiv *

Jag kände hur min arm värkte och jag hörde snyftningar, men vems?

- Niall? Sa jag i min förvåning.

- Tyra, sa personen som inte var Niall.

- Ehmm, Zayn, sa Zayn och jag blev varm och kinderna.

- Jag ringer ambulansen jag klarar inte av det, sa Zayn och jag blev glad över att han inte hade gjort det innan.

När Zayn gick så ställde jag mig upp på mina rangliga ben tills jag kollapsade och föll in i glas bordet. Det sprack.

Jag han inte se mer än personer som kom in springande in i rummet sen blev det svart.

**

- Tyra, snyftade Någon kille fram.

Hans ögon var röda, blod röda. Och hans vita t-shirt var genomskinlig av alla tårar, och bredvid killen stod en annan ledsen kille med svart hår och med massor utav tatueringar och bredvid han stod en tjej som höll om en blond kille.

- Jag är så ledsen, sa någon konstig person innan han brast ut i gråt.

Vad hade hänt? Alla var så ledsna men jag mådde väll bra? Vilka var det som stod runt mig, kände jag dom?

- Vad pratar ni om, sa jag obekvämt.

- Jo, Du, det gick inte så bra, sa tjejen som höll om den blonda killen,medan hon tittade med en tom blick över rummet, tills hon sprang ut och tog händerna över ansiktet.

- Vilka är ni, sa jag så trevligt som det gick och killen med svart hår brast ut i gråt.

- Jag heter Harry styles, sa killen med det bruna håret.

- Och.. Vem är det, sa jag och hans tårar rann mer än förut nu.

- Det här är Zayn och Niall, sa han och tittade bort.

- Okej, trevligt att träffas men..., sa jag till dom konstiga personerna.

Alla tre viskade tills jag hörde Zayn säga något som liknade "Vi får berätta det sen, hon klarar inte av det"

Jag tittade på mina armar och kände hur det brändes till.

- Zayn,? Zayn! sa jag och fick en suddig bild av hur en svarthåriga kille kom in i ett rum och drog ner mig på golvet från ett fönster.

Han vände sig mot mig och nickade.

- Jag känner igen namnet, du räddade mig från att ta livet av mig, eller?

Han nickade och sprang fram och kramade om mig.

- Tack, viskade jag fram och förstod att det var något fel med mig, varför skulle jag inte känna igen honom från början i sånna fall?

- har vi varit ihop, slank det ut ur min mun och han började att skratta, vad var roligt med det?

Jag lutade mig emot Zayn, det kändes rätt. Men jag han inte nudda han tills någon skrek:

- Han!? Haha, Okej nu räcker det! DU HAR TAPPAR MINNET NÄR DU FÖLL TYRA! BORT MED TASSARNA FRÅN MIN! MIN TJEJ, skrek brunetten argt. Harry tror jag han heter.

Jag kände hur det högg till. Hade jag tappat minnet?

----------

Haha, vad ska hända nu då??

Lite konstigt kapitel enligt mig, men ni får leva med det ;)

Fick mina hunters igår, överlycklig girl här :)