Niall och jag?

Kapitel 42.

Vilken dåre han var, varför var Niall tvungen att bära bort mig. Han kommer att på damp.

Nu låg jag i min hårda säng och höll på med mina naglar, jag hade vita långa lös naglar (förlängningar). Jag tog upp min dator som min pappa skickade till mig via post, någon special leverans. Jag tog som sagt upp dator och började gå in på Twitter, jag läste vidare tills mina ögon stannade på en tweet.

Jag tittade noggrannare på det som stod på den lilla skärmen..

**

Jag gick in i kvarsittnings rummet, det var tyst, nästan dödligt. Om jag fick gissa så skulle "kvarsittningen" snabbt bli "jagdörtamighärifrånHarry&Niallpåengång?" Jag satte mig ner vid bänken och mitt huvud begravde snabbt i mina våta händer. Jag ville inte titta upp, jag ville inte ens vara här. Dumma Niall. Dumma Harry.

- Hej, sa en pipig röst.

Som sagt så ville jag inte titta upp så jag visste inte vem det var, ingen av dom hade en pipig röst.

Jag kände en hand mot min axel, okej nu visste jag att det var Niall, Harry hade bara upprepat frågan...

- Ehm, vi båda vet väll att vi är döda, sa Niall och det fick vara nog med att inte titta upp.

*Harrys perspektiv *

Jag tittade in igenom den lilla fönstret, vad gjorde han? Jag kunde skilja deras röster och tillslut så hörde jag hur Niall babblade på.

- Okej, så jag bar bort dig, för ja, Jag trodde lixom att Harry kunde klara sig själv, började Niall

- Jag vet inte, jag trodde du gillade Harry, varför ställde du inte upp för han, inte än riktig vänn enligt mig, envisades Tyra.

Okej, jag och Niall har nog aldrig riktigt gillat varandra. Han ville alltid ha mina tjejer, och det störde mig, eller det stör mig.

- Vem vill stå upp för Harry, du måste förstå att han kommer välja en snygg brud före dig Tyra, sa Niall och Tyra tittade iväg raskt och jag kunde skymta en ensam tår.

Niall såg den såklart inte, brukar hon ofta göra sånt?

- Det där var en sol klar förnedring, jag trodde du var bättre, sa Tyra surt.

Jag klev in i rummet och det blev kallt när jag såg Niall ögon himla, men det kalla kylan försvann när jag såg Tyras ansikte, inte normalt.

- Så ni pratar skit om mig eller, sa jag sådär tufft som jag brukar göra.

- Han ja, mumlade Tyra fram surt.

Jag suckade, det förvånade mig inte alls.

- Du jag försökte rädda dig bara, sa Niall till Tyra.

- Igenom att stoppa mina känslor för Harry, jag såg hur först Tyra var arg men när hon sa orden "känslor för Harry" så blev hon förvånad, så blev jag.

----

Förstår om ni vill typ döda mig för usel upt, ska försökte ändra på det. Men ni ska inte sluta läsa för jag kommer att fortsätta ;) ge gärna tips, och snälla komentera och rösta :**