Niall och jag?

Kapitel 3

Vi klev ut ur planet och jag kunde se i min ögonvrån att det var massor av paparazzis lite längre bort. Men det värkande inte Saga märka för hon hoppade runt och typ dansade. Så jag började göra samma sak. Det är nog det bästa med Saga att hon aldrig skäms. För alla typ tittade på oss och Skrattade bara.

Vi gick in för att hämta våra större väskor, vi stod en stund kanske 10min men sen så hittade vi dom. Och ännu en gång så frågade Saga om jag inte kunde ringa Susanne ( hon som vi skulle bo boss) och fråga om Harry Styles kunde komma och bo boss dom. Harry är då min bästis, sen vi var små hade vi lekt. Fast Saga trodde inte så mycket på den sanna historien för allt kom fram när Mamma sa det till mig för några veckor sen.

- Vad ska vi göra idag då, frågade jag.

- Vi ska först ta oss till huset och sen kanske vi kan ta en fika? Fick jag till svar.

- Det låter bra

Vi gick ut och det var en kvinna som höll upp en skylt där det stod Saga Hector fast man kunde knappast se det för det stod så slarvigt. Saga vinkade och det väckte visst liv i kvinnan för hon bara sa något konstigt som liknade shii vi lokomo!!!

Vi satte oss i taxin och Jag visade på en karta vart vi skulle för taxi tjejen hade visserligen glömt det...

När vi var framme så klev vi äntligen ur taxin och fick lite frisk luft i lungorna. Och som tur var så var det ett fint modernt hus som vi skulle få bo i. Vi skulle bo med en snäll barndoms vän till min mamma. Och dom blev överlyckliga när mamma frågade om vi skulle kunna få bo hos dom.

- Heeej Tyra, sa en vänlig kvinna som då var mammas kompis när dom var lika gammal som oss.

- Hej Susanne, sa jag och kastade mig i hennes famn.

Susanne var en vältränad kvinna i 36års åldern och hon hade långt brunt hår och hon var alltid så snäll. Man kunde prata om allt med henne. Hon hade en man som jobbade på ambassaden (tror jag) och det var därför dom flyttade till London. Dom hade en kille i vår ålder som hette Harry (han var den enda som jag visste var med i One direction) och det hade jag berättat för Saga några gånger men hon trodde mig inte. Men det som gjorde att hon verkligen inte trodde mig var att han var på turné så att han var inte hemma när vi skulle hälsa på.

- hej ty, sa en välbekant röst.

- Harry!

Jag var så överlycklig så jag kramade honom också för jag trodde inte att han skulle komma. Vi hade varit bästisar sen vi var små! Fast innan han hade flyttat till London och då hade kan kysst mig. (Vet inte varför)

- GAAAAAAAAAH HARRY ST.....T....Y, skrek Saga!

Harry tittade upp från mitt hår till Sagas ansikte han började att skratta och frågade varför jag inte hade sagt något om att han var med i One direction?

Vi gick in och Harry bar våra väskor upp till det rummet vi skulle sova i.

Och efter en stund när Saga hade fått tagit tusen kort med Harry gick hon på toa.

- Det var så länge sen jag fattar inte varför vi inte träffade på varandra, sa Harry och log.

- Ja, men du bytte ju nummer typ tusen gånger och jag glömde efter sund bort var numret var, sa jag och skrattade

- Hahah, men vadå är allt mitt fel nu, sa Harry ironiskt

- JA, sa jag lika ironiskt

Jag spelade sur (fast det var jag ju inte) och han tog sats och hoppade till mig och började kittla mig och jag skrattade i en evighet. Sen kom Saga in och hon började kittla mig också och då startade Harry kittla henne också och då blev det värsta kittel kriget.

- okej sluta nu! Sa jag efter en stund när jag märkte att jag hade tårar i ögonen.

- Haha, ska vi gå och ta en fika eller, frågade Harry

- Ja, sa både jag och Saga i kör.