Niall och jag?

Kapitel 72 - sista kapitlet :(

Läs i slutet, skulle betyda mycket, looove u all

Jag blev nervös, jag kände hur det kröp i hela kroppen och ännu mer skuldkänslor bildades. Harrys mörka blick fick mig att darra och Nialls ledsna blick fick mina ben att skaka.

- Du kan inte spela runt med oss längre Tyra, sa Harry och tittade på mig allvarligt.

Han hade nog rätt, men ändå jag spelade inte runt med dom det är deras fel.

- Okej så det är mitt fel att jag gillar er båda. Och det är tydligen mitt fel att ni lägger grupptryck på mig?! och ja då är det väll också mitt fel att jag älskar Harry styles, skrek jag så högt jag kunde till dom båda.

Älskade jag Harry ? Nej.... Eller?

Niall satte sig tung i sängen och tittade tomt ut i rummet. Harry tittade också häpet på mig men det fanns lycka i det.

- Niall...? Sa jag försiktigt medan jag försökte få ögon kontakt med han.

- Det finns inget mer att säga jag älskar dig men du älskar inte mig., sa han tyst medan hans ögon fylldes av tårar. Han ställde sig upp och gick ut ur rummet.

Jag sprang ut ur rummet men ingen Niall sågs. Jag satte mig på golvet och lät ännu mer tårar bildas för att sedan falla ner på det blanka golvet. Jag såg hur människor var sammlade runt ett stort öppet fönster, folk skrek och höll sig för munnen. Jag ignorerade det och gick ut. Jag var hopplös jag var ganska säker på att mitt val var rätt, men tänk om det var fel? Att jag älskade Niall? Jag hatar kärlek, det gör jag faktiskt.

Jag gick ut en bit tills jag var under fönstret, det stod en ambulans där och folk sprang hit och dit. Jag gick närmre för att få en bättre titt och. Där la en blond Niall horan med blod över hela kroppen. Jag fortsatte att gå och tänkte på Ha-. Vänta lite här? Var det där Niall? Jag sprang tillbaka och ställde mig och började att skrika. Folk började att titta på mig och jag skrek bara högre.

- Ta det lugnt, om du är anhörig till denna pojk så kan du följa och vänta i vänt- rummet.

Tårarna forsade ner som dom aldrig hade gjort förr jag skrek oavbrutet och föll ihop på marken. Jag slog på asfalten tills mina händer började att blöda, folk försökte stoppa mig men jag knuffade iväg dom. Jag kände inget, ingen smärta,sorg,kärlek,lycka inget.

* senare *

Jag sprang in i rummet och tittade på Niall, på hans huvud var det en vit fast mera rött bandage lindat, och hans händer lika så.

- Jag beklagar han är borta, sa en sköterska.

Jag tittade upp på henne och tänkte gå och slå till henne men ångrade mig.

- Niall Horan jag älskar dig och ingen annan jag gör vad som hälsat för dig, och jag kommer alltid finnas här för dig, sa jag och mer tårar slingrade ner längst min hud.

Jag tittade runt och fick syn på en glas vas med en röd ros inuti den.

Jag slängde vasen i golvet så att den gick sönder. Jag tog rosen och en lång syl vass glas bit.

Jag gick långsamt men skakigt fram till Niall, jag flyttade han åt sidan så att vi la bredvid varandra, jag gav han en kyss och la rosen på hans bröst sedan tog jag glas biten, dörren slogs upp och folk sprang in och försökte stoppa mig men dom han inte för jag högg den i hjärtat.

Jag kände inget.

Allt blev svart.

Rest. In. Peace.

-------------

Håll utkik för nästa bok ;)

Så det här var sista kapitlet av Niall och jag. Jag seriöst grät när jag skrev den, hur kan jag göra så här? Ush, vad jag inte gillar mig själv just nu...

Som sagt denna tid har varit fantastisk och jag Värkligen älskar er! Jag kommer ihåg när jag nyss hade skrivit kapitel 58 eller något sådant och en tjej kikade mig och berättade att eftersom att hon läser min berättelse så har hennes E i svenskan höjt till ett B! Jag menar det är otroligt, bara för att hon läst och hämtat inspiration från mig. Och det är inte bara jag som har 'gett' till er, ni har förändrat mitt liv otroligt. Jag älskar er så mycket.

Komentera vad ni har tyckt och rösta gärna.

LOOOVE UUU ALL!!!