Niall och jag?

Kapitel 51

Jag tittade på Niall med en förvirrad blick och jag fick en lika förvirrad blick tillbaka.

- Du borde gå, kom det ut ur min mun och Niall nickade och efter att han hade tagit på sig kläder så försvann han.

Hur kunde jag hamnat med Niall såhär? Och jag känner han inte nästan...

Det här kommer gå åt helvetet.

Jag tittade på klockan och den visade tolv. Jag ställde mig upp och hoppade in i duschen, när jag kom ut så vibrerade mobilen.

- Hej, sa jag och drog tröjan över huvudet.

- Hej gumman, kommer tidigare än beräknat så... Jag kommer ikväll okej? För det har ju inte skätt några fram steg och det är en chans på miljonen att du får tillbaka minnet, Duvet, sa mamma lite oroligt.

Jag la på mobilen och kände hur en tår föll, varför är jag ledsen när jag inte känner någon av dom?

Jag skickade ett mess till Saga och hon återvände hit och vi satt och pratade.

**

Resten av dagen flög iväg och kvällen hade kommit, jag hade packat allting och jag var inte beredd.

- Men Harry då? Frågade jag oskyldigt till Saga och Niall.

- Nej, han behöver vi inte bry oss om, sa Saga och det fick mig att bli arg.

Jag la ner min väska och vände mig om och där stod Harry med svarta byxor och en enkel vit t-shirt.

- Kan vi prata? Frågade jag och han han vände sig om och gick.

Jag blev arg och följde efter, han gick mot vattnet och jag följde efter och satte mig bredvid han.

- Vad gör du? Frågade han med en arg ton.

- Säger hejdå, ska åka, sa jag lite försiktigt och tog han i handen.

- what the.. Vad gör du? Du har förstört hela mitt liv och nu kommer du och tar min hand? du är störd.

Orden skadade mig mycket.

- akta din tunga, sa jag argt och vände mig om och skulle precis gå.

- Du var med Niall, det är inte rättvis det är lika mkt hans fel som mitt att du försökte ta självmord, skrek han

- Vadå? Förlåt jag var fu.., när jag var med han igår, sa jag men stoppade mig själv.

- Du var full? Tyra, skrek han och tittade på mig med ilska i ögonen.

- Vadå så du har all rätt att vara arg på mig! Vad har jag gjort för fel? Enligt Saga så gillar du inte ens mig, skrek jag och kände hur något fattades.

- Varför ska du vara så svår att förstå, skrek han åter igen.

- Det är inte mitt fel att du ska vara så patetiks! Varje relation vi har haft hat du förstört! Det slutar alltid med att jag gråter! Jag hatar dig, skrek jag högre.

- Fortsätt, sa han tystare och han lät inte det minsta arg

- Vadå! Jag hatar dig! Ska jag fortsätta så att du känner dig dålig? Med ett nöje. Du gillar mig på grund av popularitet ellerhur? Varje gång dina läppar nuddade mina så var det inte sant? Du ljuger, skrek jag och kände tårarna rinna.

- Vem har berättat allt det där för dig?

- Ingen, jag kommer igår allt sjä..., jag stannade mig själv och tittade in i hans ögon.

Han tittade på mig och jag kastade mig i hans famn och kände hur tårarna kom fast inte för att jag var ledsen utan för att jag var lycklig.

- Tacktacktack, skrek jag av lycka

- Du behöver mig, sa han och tittade mig djupt in i ögonen.

- Och du behöver mig, sa jag och var en millimeter från en kyss när jag hörde min mammas röst.

- Kom nu och gå ifrån den dära, sa hon och vände på klacken.

-----------

Förlåt för rörigt och udda kapitel men men... Om ni är snälla kan ni rösta och om ni är super kan ni dela med vad ni tyckte om detta kapitel, skulle betyda mkt ❤️❤️❤️