Niall och jag?

Kapitel 57

- Ursäka, säger jag och man hör hur sårad min röst låter.

- Hur kan du göra så mot mig, hostar han fram. Hans knogar är helt röda av blod.

- Du sa nyss att vi bara är "vänner", säger jag för att försvara mig.

Han är tyst och jag sätter mig bredvid honom på bussholmsplatsen.

- Du gör mig galen Tyra, säger han och tittar ner i marken.

- förlåt? Säger jag frågande och ger ifrån mig ett litet skratt.

- Häng inte med dom bara, lova mig, dom är dåliga och bara vill skapa trubbel, säger han varnande medan han rätar upp sig och nu tittar han in i mina ögon men jag bryter kontakten och tittar ner på mina naglar.

- Varför ska du alltid slås och hamna i trubbel? Gnäller jag fram. Jag lät seriöst som en liten bebis.

- Dessa 'bråk' handlar alltid om dig, säger han irriterat och spottar på marken.

- Du behöver inte, jag kan klara mig, säger jag och känner genast att jag inte borde sagt det.

- Ursäkta? Men jag trodde tjejer gillar när killars slogs om dom, säger han med en neutral min.

- Men jag kanske inte är som alla andra normala tjejer, säger jag argt.

- Det vet jag redan. Du är väldigt anurluna, säger han fundersamt.

Bussen kom och vi kliver på och sätter oss längst bak.

Vi sitter tysta och arga hela resan tills vi ska gå av

- Varför är du så arg, spottar jag ur mig.

- kanske för tjejen jag tycker... Hånglade just med mig 'fiende', sa han surt och jag känner hur mina kinder hettas till. Han har aldrig riktigt visat denna 'svaga' sida av han själv förrns nu.

- Men whut the, du sa att jag bara är en Vänn, hur ska du ha det?

Vi står fortfarande kvar vid Holm platsen vi gick av på. Det är ingen här och det är jag glad för. Det kommer bli Brå-.. Jag han inte tänka mer för jag känner hur ett par mjuka söndriga läppar möta mina i en magisk kyss. Kyss går över till hångel och hångel går över till något bara vi kan (haha). Nu har han tagit upp sina söndriga händer till mina kinder och han viskar saker som "förlåt mig" och "stanna med mig babe" själv tycker jag att ordet babe låter såååå barnsligt men när han säger det så låter det mysigt.

- Ja-a.., jag saknar ord, säger jag och biter mig om läppen.

Svårflörtad är INTE min grej.

- Tyra, du är den enda för mig. Stanna med mig. Vi bor tillsammans, vi åker över landet tillsammans. Du och jag, säger han och alla orden bombar min hjärna.

Ska vi flytta in med varandra? Nu? Vi är ju så unga? Tänk om vi bråkar igen? Resa låter inte så dumt ;).

- Du och jag, upprepar jag och han ler och börjar kyssa mig igen.

| senare |

Jag kysste farväl till honom och gjorde ett tjejigt "iiiiiii" medan jag kastade mig i sängen. Ingen var här?

Jag tog upp mobilen och inget från Saga..

- Liam sluta, hör jag en skrikandes Saga.

Helt spontant kastar jag mig in i garderoben innan saga hann storma in i rummet.

- Men förlåt, gnäller Liam. Inte bara jag som kan gnälla altså.

- Jag vill ha svar Liam. Svar jag aldrig fått, skriker saga fast jag hör hur sårad hon låter.

- Men..., stammar han fram.

- Vart faan har du varit? Varför hittar jag en bh i din resväska som INTE är min. Varför har du inte svarat på mina mess och ignorerat mina samtal. Och vart har du varit nät jag behövde dig.... Säger hon och nu står hon och gråter.

Efter som jag inte ser något så får jag chansa mig fram...

- RÖR MIG INTE, skriker saga och jag antar att hon puttar ifrån honom.

- Jag kan.. Jag har varit i England men inte i London, och bh.. Är tjejen jag har varit med. Okej? Jag har varit borta för att min mamma gick bort.

- Men varför har du inte sagt något, skriker hon.

- och vem är denna tjej, säger hon sårat.

- Tjejen..? Säger han tyst

- Det är slut, säger Saga.

Det här hade jag verkligen inte förväntat mig...

--------------

Hejsan, kommentera och ni gör min dag. Haha men typ uppdaterar mer när ni kommenterar? Konstigt, men hahah.

:)