DEPRESSION

Kapitel 2 | Dröm sött

Klockan var 21.56 gatlyktorna lyste och regnet föll och bildades till pölar.

Några bilar kom och försvann. Liksom människor.

Jag var inne i stan och Donken var runt hörnet och där hängde såklart dräggen. Men vid den här tiden på en söndag brukade det vara ganska öde. Så jag tog min skateboard och gick in.

*Inne på Donken*
"Hallå du där grabben" sa en man
"Ja...?"
"Här har du 80 spänn, spring ner till Systembolaget och köp lite öl till mig och min polare här" sa mannen och skrattade lite sådär fylleaktigt.
"Jaja visst" mumlade jag och gick ut igen

Gubben var fan inte nykter inte. Trodde han att ett barn på 14 år kunde gå till Systembolaget och köpa öl? Haha
Tjänade 80 kr iaf.
Jag kunde ta en buss här ifrån men vad tjänar jag på det. Flyttar ändå om tre dagar så varför ställa till med fler problem.

*Hemma*
Klockan var 22.17
Precis innan jag tänkte trycka ner handtaget och öppna dörren så öppnade Karin dörren. Hon såg tröttsam och arg ut.
"Var har du varit?!" skrek hon
"ute..." mumlade jag
"Ditt rum skulle vart städat vid den här tiden!"
"Jag vet"
"In med dig, det är skola imorgon och du ska vara hemma vid 16.00 för vi får gäster då" sa hon tillslut och gick

Jag tog av mina orangea converse och hängde jackan på en av krokarna.
Mitt rum var inte särskilt stort. Men det dög för en säng och ett skrivbord och en byrå.
Jag hade en nalle björn på sängkanten, den var sen jag var liten. Lite böcker och kläder hade jag. En iPhone 6s guld som Karin gav mig så inte jag skulle se fattig ut (.-.)
Jag var inte så mycket för sociala medier som andra ungdomar i min ålder. Även om det kunde vara skönt att komma ifrån verkligheten och vara på nätet. Så trivs jag bättre i verkligheten och all smärta i mitt hjärta.

Jag la mig ner i min säng och satte på Spotify. Låten 'The sense of me' spelades upp i mina hörlurar. Jag tog ett djupt andetag och kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre.

Detta var alltså kapitel 2! Tack för att ni läste. Ska försöka lägga upp minst ett kapitel om dagen 😊