DEPRESSION

Kapitel 50 | polisstationen

Det gick så fort
Det gick så fel
Fan
-------------------------

Noah faller
Han skriker och hamnar i backen
"NOAH SHIT HUR GICK DET?!" skriker jag och springer fram till honom

Han låg helt medvetslös och andades knappt...
"RING EN AMBULANS" skriker jag till Jessica
Hon springer fram
Hennes ansikte var sig inte likt
Hon såg förskräckt ut
Hon brast ut i tårar

"KAN DU RINGA ELLER" skriker jag till henne med panik i kroppen och lyfter upp Noah
"j... Ja..." säger hon med skakig ton
Jag bär Noah till andra sidan huset

Jag hörde sirener
Polisen och brandkåren var påväg
Några människor hade samlats runt huset
Det var grannarna

"vad har hänt med pojken!?" säger någon högt och kommer fram till oss
"han föll..." sa jag
"Har ni ringt en ambulans?" frågade han och lät orolig
"ja..." svarade jag

Brandkåren parkerade runt huset och började ta tag i situationen
En polisbil parkerade bredvid oss och en man och en kvinna klev ur den
De kom fram till oss och började prata och ställa frågor

Tillslut kom en ambulans och Noah blev inskickade till sjukhuset på direkten
Vi fick inte följa med...
Polisen ringa våra anhöriga och körde oss till polisstationen

Jag kunde inte sluta tänka på Noah
Tänk om han inte skulle överleva?
Tänk om han fått en allvarlig skada...
Detta kändes som en mardröm...
Var detta verkligen verkligt?

*Inne i polisstationen*
Vi blev förhörda enskilt
Det tog en timme och vi hade inte fått höra något om hur Noah mådde

Det ändå vi visste var att hans föräldrar var hos honom
Och snart skulle mina fosterföräldrar komma
Fan....
Men jag startade ju inte branden eller gjorde något fel?

De kan inte vara arga på mig...

Jag och Jessica satt inne i ett kontor i en soffa och väntade
Dörren öppnades
Det var bara polisen Per
"Vi vet hur branden startades" sa han med en allvarlig men lugn röst

"Branden uppstod av en cigarett, någon hade tydligen slängt en cigarett vid en gardin i köket" sa han
"Va?" sa Jessica
"En jävla cigarett... VAFAN HEN SKA FÅ BETALA FÖR DET" bröt hon ut i ilska

"Ta det lugnt fröken, eran försäkring kommer täcka skadorna" sa han
"Men kommer ni inte göra en utredning på vem som slängde ciggen?" frågade jag
"Nej, det finns inga bevis som kan säga vem som gjorde det. Dessutom var det nog ett vanligt misstag" sa han

"Aa säg det till mina föräldrar, de kommer döda mig" sa Jessica och tog armarna i kors och tittade bort

[...]

Krister och Sofia kom inspringade genom dörren
"Är du okej?" sa Sofia och kramade om mig
"nej..." sa jag
"Vi var så himla oroliga" sa hon och kollade mig i ögonen

"Mm, Noah ligger på sjukhus. Varför får vi inte träffa ha?" frågade jag och kollade ner
"I morgon kan ni få träffa han... Men nu behöver du nog komma hem och sova ut" sa hon
"mm"

"Det ordnar sig ska du se" sa hon
Jag sa farväl till Jessica och sen gick vi