DEPRESSION

Kapitel 93 | freak

Jag har precis vaknat upp i sjukhuset
Först fick jag panik och visste inte vart jag var eller vad som hade hänt
Men sen kom Jake och lugnade ner mig
Han berättade vad som hade hänt...

Och jag kunde inte förstå det
Att något så sjukt...
Hade hänt mig?

Sjukare än sist jag vaknade upp på ett sjukhus...

-------------------------------------------

Jake kom in med en kopp te till mig
Han var snäll
Han fanns liksom där och gjorde bah allt så mycket bättre
Men jag är fortfarande orolig över Sofia och Noah...

Jake berättade för mig att han hade pratat med Noah och att han lät väldigt upprörd
Jag hoppas bara att han är okej...

Två sjuksköterskor hade kommit in och sagt att jag kunde lämna sjukhuset om tre dagar
Tre dagar...
Det kanske inte är så länge men det är mycket tid
Och på den tiden kan var som helst hända

Just nu såg jag och Jake på den lilla TV'n som fanns fastskruvad på väggen
Men det var i alla fall något
Vi såg på nyheterna
Det var bara tråkiga nyheter
Jag bytte kanal

Och då kom vi till en action film
"Ja den här ser vi på!", säger Jake glatt och hans förvånade blick sitter som klister mot skärmbilden
"Har du sett den förut eller?", frågar jag?
"Ja, den är skitbra och har även några hel sjuka scener som man bara skrattar sönder av", säger han och ler mot mig

Han får mig att tänka på annat...
Men även på den tiden vi var tillsammans
Och det är en tid jag verkligen inte vill tänka tillbaks på

Efter en stund somnar jag och när jag vanar upp igen är klockan 17:44
Jag kliar mig i håret och tittar mig omkring
Jake är borta
Jag känner blåsan trycka och jag behöver verkligen gå

Jag försöker resa mig men jag är alldeles för svag
Min kropp känns som en enorm oflyttbar sten
Jag flåsar och försöker på nytt
Men jag blir bara arg...

Jag skriker och stönar
All min kraft...
Det känns helt meningslöst

Någon öppnar dörren
Det är Jake
Han springer fram till mig
"Vad händer?", frågar han och ser förbryllat på mig
"Jag kan inte resa mig upp... Jag känner mig helt oflyttbar, det är som att jag inte kan känna mina ben", säger jag med en darrig röst

"Du det är okej... Jag är här nu, jag hjälper dig", säger han och håller sin hand om min axel
"Mm... vänta", säger jag och känner att nåt är fel
Madrassen är blöt...
Fan fan fan

"Vad är det?", frågar Jake och kollar på mig
Jag vill inte möta hans blick
Det är alldeles för pinsamt
"Jag... Jag har pissat på mig", säger jag med en tår i halsen

"Jaha... det var därför du ville upp, för att gå på toa?", säger han och försöker göra det mindre stelt
"Mm... Men nu är allt bah skit, snälla kan du bara skjuta mig?"
"Luca... säg inte så, vi fixar det här. Jag hjälper dig till toan och sen hämtar jag en sjuksköterska som kan städa upp och sen blir allt bra", säger han och drar bort täcket försiktigt

"Mm... Okej", säger jag och han hjälper mig att få fötterna på golvet
Jag stödjer mig mot honom
Han känns stabil och vi går försiktigt till toaletten
"Klarar du dig nu?", frågar han
"Mm ja", säger jag och nickar

"Okej, jag är strax tillbaka", säger han och ler
Jag ler lite tillbaks och stänger dörren och låser

Jag tar hjälp av hjälprören på väggen för att ta mig fram till spegeln
Jag kollar på min egen spegelbild och äcklas
Jag ser smutsig och sjuk ut
Jag ser ut som ett freak...