DEPRESSION

Kapitel 23 | jag älskar dig

"framme" så Kai
Vi gick av hojen och neråt till bryggan
"vilken fantastisk utsikt" sa jag och kollade ut mot vattnet
"I know, det är Vänern" så Kai och log

Vi satte oss längst ut på bryggan
Och tog av oss skorna
Vi bara satt där med fötterna i vattnet
Det var så fridfullt, fåglarna kvittrade och solen sken

"du är vacker, det vet du va" sa han och kollade på mig
"heh tack" sa jag och blev generad
"förlåt att jag försvann på festen..." sa han ledsamt och kollade ner
"vart försvann du äns?" sa jag frågande och kollade på han
"hemliga affärer" svarade han och lutande sig närmare mig

Jag kände hur mina läppar drogs mot hans
Vi båda lutade oss mot varandra och vi möttes i en kyss

"jag älskar dig" sa han och kollade mig i ögonen
Hans ögon var så vackra
"lämna mig aldrig" sa jag och kysste hans mjuka läppar

"aldrig"

*morgonen efter*
[Kais perspektiv]
Gud så gullig han är när han sover
Jag skulle kunna ligga här i timmar och bara kolla på han
Någon sötare än honom finns fan inte

"god morgon" sa Luca och satte sig upp och gäspade
"haha någon är lite trött eller?"
"skojar du med mig?" sa han och skrattade
Jag lutade mig fram och kysste han
"hur länge har du varit vaken?" frågade han
"Tjugo minuter bah" svarade jag

[Tbx till Lucas perspektiv]
Jag gick upp och bytte om till mina kläder
Sen gick vi till köket
Kai bor i en lägenhet, helt själv. Den var ganska fin och ren
Hemtrevligt kan man säga

"vad vill du ha till frukost?" frågade Kai
"Jadu, I don't know" svarade jag och kollade på Kai
"Okej, pannkakor. Bra" sa han och log
"Visst det är gött" sa jag och kysste han på kinden

Jag satte mig ner vid bordet och iakttog han när han lagade pannkakorna
"Du vet väl vad du håller på med va?" sa jag ironiskt och flinade mot han
"Jadå det är klart. Jag gör dem godaste pannkakorna" sa han kaxigt

*frukosten serverad*
Jag delade mina två pannkakor i bitar
Tog en bit och åt
"Damn. Detta är verkligen de godaste pannkakorna"
"sa ju det" sa Kai stolt