DEPRESSION

Kapitel 62 | an old friend

"Tja", säger Jack och ler mot mig
Hans ögon lyser klar gröna in i mina
"Hej...", säger jag tillbaks och vänder bort blicken för att få bort ögonkontakt
"Hej jag är Emma, Lucas kompis", säger Emma och ler
"Jag heter Jack, så trevligt att träffas", säger Jack och skakar hennes hand
Vafan så där kan han inte göra!?
Jävla unge, kan han bah dra...

"Hur är det att bo här då?", frågar Jack och sätter sig ner bredvid Emma
"Det är väl typ bra eller helt okej...", svarar jag och kollar ut genom fönstret
"Okej, jag ser att du fått en ny vän", säger han
"Ja, tänk att jag har det! Jag har faktiskt fått flera stycken", säger jag och ger han en aggressiv blick
"Så kul för dig då", säger han och flin ler mot mig

"Kan du gå?", frågar jag
"Varför då?", frågar han tillbaks
"Jag vill inte se dig eller ha något med dig att göra", svarar jag
"Okej jag förstår... Men seriöst, förlåt för det jag gjorde. Jag vet att det var fel och jag har bättrat mig", säger han lite seriöst
"Jaha men jag skiter i det", säger jag
"Alltså förlåt men borde jag lämna er två ensamma..?", säger Emma försiktigt
"Nej! Det är faktiskt Jack som ska lämna oss två", säger jag och kollar på honom

"Bli inte arg nu Luca, kom igen. Vi måste snacka om detta", säger Jack och tittar på mig med en seriös blick
"NEJ VI MÅSTE INGENTING!", ryter jag ur mig
"Jävla barnunge, fan väx upp nån gång va", säger Jack och reser sig upp och går

"Äntligen stack han...", mumlar jag
"Oj shit, jag vet inte riktigt vad som hände men han hade rätt om en sak. Du är en jävla barnunge", säger Emma och skrattar lite
"Ammen jag är bah så trött på han! Liksom han lämnar mig aldrig, han fortsätter bah", säger jag med armarna i krok och kollar ut genom fönstret
"Aa men då borde du ju faktiskt försöka tala ut med honom", säger Emma
"Kanske det, men inte just nu", säger jag och Kollar på henne

[...]

"Vad gjorde han ens här...", säger jag och kollar på vägen
"Jadu fråga inte mig, fråga han om du så gärna vill veta!", säger hon och puffar till mig lite på sidan
"ÖÖÖ, aja kom så går vi till sjukhuset", säger jag och tar upp mobilen ur fickan

Jag hade fått tre sms från Jack
12:52
"Hej, jag är i Åmål. Kan vi träffas, behöver prata med dig."
13:47
"Fan vad du är otrevlig, jag försöker faktiskt reda ut detta med dig? Jag vill inte såra dig igen... Jag vill bara att vi ska vara vänner igen"
14:09
"Förlåt för att jag störde dig, om du inte vill ha något med mig att göra så respekterar jag det"

Han vill verkligen bli min vän igen...
Alltså jag har ju gått vidare men...
Den där känslan är fortfarande kvar inombords
Den där känslan som säger bah FÖRSVINN
Jag vet inte om jag är redo för att lösa detta mellan han och mig bara.

"Förlåt för hur jag betedde mig, är ledsen för att jag är så idiotisk. Men jag behöver lite mer tid :/"
Skickade jag tillbaks

"Hallå du Luca, runt hörnet är sjukhuset", säger Emma och pekar
"Ja, där är det. Jag skickar ett sms till Noah att vi är där om 5 minuter då", säger jag

*meeting my bestfriend again*
Vi tog hissen upp och hade köpt choklad och blommor där nere från butiken
Hissen stannade och vi gick ut
Vi gick till Noahs rum och knackade på
Sen öppnade jag och vi gick in

"HEEEJ KOMPIS", skriker jag ut och springer fram till Noah
"Huh", mumlar han och sätter sig upp i sängen
Jag kramar honom

"Shit oj, förlåt. Jag glömde att ni skulle komma haha", säger han och kramar mig tillbaks
"Din sömntuta", säger Emma och ler
"Har Jessica varit och hälsat på?", frågar jag
"En gång... jag tror vi gjort slut", säger han och ger mig en 'sådär-min'
"Okej... vad tråkigt", säger jag
"Äsch, det var inget seriöst mellan oss ändå", säger han

"Mm, men vi har med choklad och blommor till dig", säger jag och ger honom chokladen
"Marabou Daim", säger jag
"Ah, tack", säger han och lägger den på sängbordet intill
Emma lägger blommorna vid fönstret i en vas och häller i vatten

"En vecka kvar då", säger Emma
"Vet ni vad?", frågar Noah och kollar på oss
"Nej vadå?", frågar jag
"Jag får komma hem tidigare!", säger han och ler
"Va! OMG JA VAD KUL", skriker jag ut och omfamnar honom

"När får du åka hem då?", frågar Emma
"Redan på tisdag", svarar Noah och ler
"Fan vad bra, du ligger lite efter i skolan nu", säger jag och vi skrattar lite


**

Snart 9k läsningar, taaackar ❤️
Skulle uppskatta om ni röstar på detta kapitel, skulle betyda guld! Love you guys, nästa kapitel kommer i morgon 👍