Kapitel 76 | lämna mig inte

418 13 4
                                    

Vi hade otroligt kul
Allt skratt
Alla leenden
Det var fantastiskt

Jag drog med penseln och skapade tecken, former och allt möjligt
Det här var våran vägg
Och vi målade vad vi än ville eller kände för
Noah hade så många olika färger
Han var kreativ
Aiden däremot...
Lite mer kladd dit och hit men det var också fint

------------------------------------------------

Tiden segar sig igenom mattelektionen
Jag kollar ut genom fönstret och ser hur de få höstlöven som är kvar blåser rundor i små luft virvlar
En gammal man går förbi på trottoaren med två kassar fullproppade med mat
Han har halsduken uppdragen högt över näsan för att tränga ut den iskalla kylan
Jag återgår till talen i boken

Efter några minuter är lektionen äntligen slut och jag går ut till skåpen
Noah går förbi mig för att öppna sitt skåp
"Vart har du varit de tre senaste dagarna?", frågade jag
"Hemma", svarar han
"Jag har inte sett dig sen vi målade på baksidan av skolan...", säger jag
"Mm, jag har varit sjuk", mumlar han fram
"Aiden också", säger jag lite argt

"Okej förlåt, vi lanade"
"I tre dagar?"
"Ja"
"Jaha kul för er, jag var ju tydligen inte välkommen"
"Luca...", säger han och tittar mot mig men jag möter inte hans blick, jag går iväg till nästa lektion

Emma sitter framför mig den lektionen
Hennes hår ser mjukt och lent ut som vanligt, jag är en aning avundsjuk
Hon ler alltid mot mig och är snäll
Vi är ju vänner men hon är alltid så positiv och den som har det där speciella klingande skrattet som man kan dö för

Efter lektionen följer jag med Emma och Frida på lunchen
Vi sätter oss vid ett tomt bord intill ett fönster
Sedan kommer en kille från Fridas klass som heter David
De börjar argumentera om skolmaten ger oss bra hälsa eller inte
Jag lyssnar en stund sedan tappar någon en tallrik i golvet och min blick riktas ditåt
Det var nån i 7:an, haha jävla klant

När våra tallrikar nästan är tomma kommer Noah med sin talrik och sätter sig ner vid oss
Han kollar på mig
Jag vänder min blick mot Emma
"Ska vi gå?", frågar jag
"Jaja snart", svarar hon

Vi reser oss och såklart gör Noah detsamma
"Luca seriöst...", säger han
"Ja seriöst? Du är så jävla falsk ibland liksom jag orkar inte med dig!", skriker jag ur mig
Inom kort märker jag hur det blivit tyst i matsalen och alla har vänt sina blickar mot mig
Jag vänder mig snabbt och ställer bort min tallrik och lämnar matsalen med arga steg

*Lyssna på mig*

Med Noah efter mig går jag mot toaletterna
Jag låser in mig i en och sätter mig på toalocket
"Hallå seriöst Luca kom ut så kan vi prata", säger Noah utanför dörren
"Nej, lämna mig ifred", säger jag
"Nej jag tänker inte lämna dig, aldrig"
"JOOO"
"Luca förlåt men jag kände för att umgås lite med Aiden ifred okej?"
"Det är ändå inte schysst"

"Nej jag vet... Jag är en dålig vän"
"Aa det är du", säger jag och låser upp dörren
Noah öppnar försiktigt
Han ler mot mig med det där varma leendet
Jag kramar om honom
"Förlåt för att jag blir så sur lätt..."
"Det är okej"

"Jag älskar dig och det vet du, du kommer alltid vara min bästis", säger han och rufsar till mig i håret
"Din jävla groda", säger jag och vi båda börjar skratta lite smått

"Jag älskar dig och det vet du, du kommer alltid vara min bästis", säger han och rufsar till mig i håret"Din jävla groda", säger jag och vi båda börjar skratta lite smått

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.


DEPRESSIONWhere stories live. Discover now