DEPRESSION

Kapitel 78 | mad or sad

Jag mådde illa
Jag kunde känna hur magen vände sig ut och in
Det var obehagligt
Jag visste om jag skulle titta bort eller bara försöka smälta det jag såg

"Titta mig i ögonen"
"Nej... nej... JAG VILL INTE!", skriker jag
Men allt tonar bort och plötsligt ligger jag i min säng...

"Pfftt... det var bara en dröm"
Jag torkade bort svetten ur pannan
Det känns som jag har feber...
Jag går upp ur sängen och går mot badrummet
En kall dusch kanske skulle kunna svalka lite

------------------------------------------------

"Hej du Luca, har du gjort färdigt uppsatsen i historia?", frågar Noah medan vi går till skåpen
"Ehm... jag har bara lite kvar", säger jag med en klunk i halsen
"Okej... men om du vill kan jag hjälpa dig göra klart den?", frågar han med ett vänligt leende
"Tack men du ska inte alltid behöva hjälpa mig med allt och så...", säger jag och låser upp mitt skåp
"Det är lugnt, jag vill gärna hjälpa dig okej? Jag förstår att det är svårt med skolan och så, men jag finns här vid din sida"
"Jag vet..."
"Okej bra då säger vi så! Syns hemma hos mig klockan fem", säger han och tar sina grejer

Vi har svenska, läraren är borta och vi har vikarie
Det bli stökigt på lektionen
Jag tar på mig mina hörlurar och sätter på spotify för att komma bort från ljuden runt om mig
Jag blir klar med några uppgifter sen går jag in på tumblr för att kolla in några cosplay foton
Sedan dyker Matildah min internet vän upp
Hon är utklädd till Naruto fast i tjej versionen
Jag vänder upp blicken mot Noah för att se om han gör uppgifterna eller något annat

Nope, klart som fan att han inte gör något annat
Där sitter A-barnet och gör uppgifterna i lugn och ro
Efter några minuter är lektionen slut och vi har håltimme
Jag går till mitt skåp och lägger in allt material
Sedan går jag fram till Noah
"Hej... vad ska vi göra?", frågar jag och kollar han snabbt i ögonen
"Jag ska torka borden i matsalen om du minns", säger han och stänger sitt skåp

"Ja just det...", säger jag och biter mig i läppen
"Om du vill kan du få göra mig och Sebastian sällskap"
"Äsch det lugnt, jag hittar på något", säger jag och går iväg
Det känns så konstigt mellan mig och Noah... jag vet inte varför

*don't cry*

Jag snapar lite och skickar streaks
Klockan är 11:56
Jag var på väg till matsalen för att ta ett äpple och kolla till Noah och Sebastian
Men något får mig att stanna...

Emma kommer springandes i tårar mot mig
"Emma... vad har hänt?", säger jag med darrande röst
"Min kusin har fått cancer....", säger hon och snyftar
Jag kramar om henne utan att säga ett ord

Efter det så gick vi till espresso house och pratade lite
Emma mådde dåligt och var orolig, det kunde man se
I en sån här situation är det svårt, det kan drabba vem som helst, när som helst