DEPRESSION

Kapitel 79 | he's dead Luca

Vi hade druckit klart och pratat ut
Det var en kvart kvar till nästa lektion så vi fick skynda oss till skolan
Jag tog kopparna och ställde undan
Sedan vände jag mig om

Min blick möttes med hans blick
Hans gröna ögon glittrade in i mina
Jack

---------------------------------------------

"Kan du sluta förfölja mig?", frågar jag bittert
"Vart är den där Noah, brukar inte han vara med dig?", frågar Jack uppriktigt
"Han är upptagen och varför bryr du dig?", svarar jag med en sur blick mot han
"Luca vi måste faktiskt gå nu", säger Emma och tar mig i handen
"Jag vet... Men om du fortsätter följa efter mig kommer jag polisanmäla dig, fattar du det Jack? Så försvinn ur mitt liv", säger jag till sist och sedan går ut

"Vad var allt där om?", frågar Emma när vi går mot skolan
"Han dyker upp ibland... Det är irriterande", säger jag
"Men då vill han väl något?", säger Emma
"Antagligen vill han bli vän med mig igen... Men det vill inte jag"
"Okej..."

"Dessutom bor han i fuckin Göteborg, jag fattar inte vad han gör här hela tiden. Det är fett creepy", säger jag och kollar seriöst mot Emma
"Ja det är verkligen konstigt"

*Wait whaaat?*
När vi gick in till klassrummet stod läraren med telefonen i handen och resten av klassen satt ner och glodde på oss
"Luca... ", säger läraren med en oroande blick

Jag ger henne en frågvis blick, hon går fram till mig och kramar om mig
"Något fruktansvärt har hänt...", viskar hon i mitt öra
Jag hinner inte säga något
Vi går ut ur klassrummet och går iväg till ett grupprum

"Vad har hänt...?", frågar jag med en allvarlig röst
"Din fosterpappa Krister avled klockan 11:43 idag i en ambulans påväg mot sjukhuset... De kunde inte rädda honom", säger hon och tittar mig djupt in i ögonen med medkänsla

Magen vänder sig ut och in
Det jag precis fick veta... Var det verkligen sant?
Jag kollar mig runt och försöker sansa mig
Hur... varför?
Liksom va?
Är... Krister verkligen död?

"Han var med om en hemsk bilolycka... Jag förstår att det är svårt att ta in allt det här", säger hon
Jag kollar på henne, sedan ner på bordet

Jag kan inte tro det
Och tänk bara hur Sofia måste må?
"Jag måste gå", säger jag till läraren
"Jag förstår hur du förvirrad och förtvivlad du måste vara... Du får gå hem resten av dagen", säger hon och stryker mig lite över axeln

Jag säger hej då och går ut till skåpen
Jag tar mina grejer och går ut från skolan
Hem, fort som fan skulle jag
Usch nu mår jag pyton
Krister är död