DEPRESSION

Kapitel 42 | painful

Klockan var 01:13
Jag satt hopkrupen på den hårda madrassen
Det kändes kallt och tomt
Jag kände hur alla känslor bara försvann

Jag önska att jag kunde sova
Men alla dessa tankar
Dessa negativa jävla tankarna
De ville inte försvinna
De blev bara större och större
Jag klarar inte av det mer!

Jag reste mig upp
Jag smög försiktigt ut ur Noahs rum
Fan. Jag hade inte med mig asken...
Jag gick ner för trapporna och till garaget
Jag letade i alla lådor

DÄR!
I en låda i det värsta hörnet låg en skärkniv, det var en gul hobbykniv
Jag tog upp den
Gick till diskon och höll armen över bänken och tog kniven

Jag drog det 9 mm breda skaftet över armen
Det blev flera sår och blod började bildas
Det gjorde så ont...
Jag kunde inte sluta.

Tårarna rann ner för mina redan blöta kinder
Jag gjorde fler och fler skärsår
Blodet droppade ner i diskonen

Jag la ifrån mig kniven efter jag gjort 11 stycken skärsår
Jag kände hur hela jag darrade...

Vafan har jag gjort?
Tänk om Kai såg mig så här... Eller ännu värre, Noah.  I sitt eget hus...

Jag tvättade rent sårena och kniven
Sedan la jag tbx kniven och gick till tvättstugan
De hade säkert bandage eller plåster
Vad som helst... snälla

Jag letade och rotade i skåpen
Jag drog ut en liten låda
Det var plåster och en liten bandagerulle!
Det fick duga
Jag tog två plåster på de djupaste såren
Sen lindade jag bandaget runt armen och la tbx lådan i skåpet

Jag gick tbx upp till Noahs rum
Jag öppnade dörren
Det knarrade till ett litet högt ljud

SHIT NEJ
Det som inte fick hända hände precis...
Noah vaknade

Han vände sig om och kollade på mig
Han bara stirrade
"Vad gör du uppe nu?" sa han och kliade sig i ena ögat
Han såg trött ut

"Jag gick bara på toaletten" sa jag och kände hur mitt hjärtas dunkade snabbt
"Vad äre du har på din arm?" sa han och kollade på min arm
"Inget!" sa jag och drog undan den
"Inget? vafan Luca... Äre där bandage?" sa han och klev ur sängen

"Kom inte närmare!" skrek jag till han
"Tyst, de andra sover... Du vill väl inte väcka dem?" sa han och gick närmare
"Nej" mumlade jag
Han var en halvmeter ifrån mig
Varför skulle han vakna för...

Han tog tag i min arm
Jag gjorde inget motstånd
"Luca... " sa han. Hans ansiktsuttryck förändrades från en trött Noah till en ledsam Noah

"förlåt... Det bara hände. Jag e så jävla dum" sa jag och kände mig så jävla idiotisk
"Det gör inget" sa han och kramade om mig
"Den där kramen behövde jag verkligen... Tack" sa jag

"Du kan få sova i min säng" sa han och gick till madrassen
"Nej vänta..."
"Vadå?" fråga han
"Kan du sova hos mig?... " frågade jag "Ehm" sa han
"Bara som en vän liksom... Vill inte va ensam" sa jag och kollade på han

"Aha, visst" sa han och la sig bredvid mig under täcket
Vi kollade på varandra
Han var så fin
Så snäll

Men jag har Kai!
Och jag är inte kär i Noah,  vi e liksom bah bästavänner

"God natt, försök sova lite nu va" sa Noah och log
Sen vände han sig om
"God natt" sa jag och somnade jag med

**
Detta var alltså kapitel 42 🤘 tack för alla fina kommentarer ❤ Ni får gärna kommentera om ni har några idéer om vad som skulle kunna hända 😊 Ha en bra vecka allihop!