Jag litade på dig...

2

När vi kommer in på skolgården är alla borta vilket är ovanligt. Skolan är stor och därmed är skolgården nästan alltid fylld med elever som pratar i mun på varan. Jag kollar bak på Jonas som kollar lika undrande på mig. Jag kollar sedan på klockan och ser att vi redan börjat.

- Fan... Säger jag samtidigt som jag börjar springa in mot skolans korridorer. Jag kan föreställa mig hur Jonas skakar på huvet när han ser mig springa iväg. Jag stannar, vänder mig om och suckar irriterat.

- Kom igen vi har börjat! Varför står du bara där? Jag kollar irriterat på honom och han bara skrattar.

- Allvarlig Joy det är sista dagen för dig här och du stressar ändå! Han skrattar och min irriterande blick vänds till en ledsam blick. Jag hade aldrig tänkt på det så. Jag visste ju att jag skulle flytta men jag tänkte aldrig på mina vänner. Min klass just nu är den jag haft sedan jag började skolan, när det var dags att välja gymnasium valde vi den bredaste linjen och bestämde oss för att gå samma. Hela klassen har blivit som en stor familj och ärligt talat jag älskar varenda en på sitt eget sätt.

- Är något fel? Han kollar med den där vänliga blicken som han alltid gjorde och jag ler smått.

- Det är min sista dag... Med klassen, med DIG, på den här skolan... Jag har bara tänkt det som att jag kommer flytta till ett nytt hus men jag kommer lämna allt det här... Jag suckar lätt och känner hur en tår trängde sig fram. Han går mot mig och drar in mig i sin muskulösa famn. Jag kände mig alltid trygg i hans famn. Några tårar rinner ner från mina kinder då jag sedan drar ifrån och kollar på hans gråa t-shirt. Jag drar handen över min kind för att torka bort den sista tåren och skrattar sedan.

- Jag har ju förstört din tröja... Säger jag skrattande men snyftande. Han ler och kollat ner på sin tröja.

- Skit samma! Säger han och tar min hand.
- Kom nu! Säger han sedan, jag ler och känner sedan hur jag blir med dragen mot klassrummet. När vi väl kommer fram stannar båda utanför klassrumsdörren. Vi vände blicken mot varan så vi fick ögonkontakt och vi båda började skratta. Vi står där i bara någon sekund men jag kände mig ändå lugnare än förut. Jag sätter handen på handtaget och tryckte ner det. Vi tar några steg in i klassrummet och där sitter alla, alla som jag älskade så mycket. Jag tittar på Karin vår lärare och hon nickar förståeligt och vi går och sätter oss. Dom ända platserna som finns kvar är längst bak så det är ditt vi går.

***

Skoldagen är slut och hela klassen står ute på skolgården i en liten cirkel. Jag kollar på dom och ler samtidigt som vi alla blir en del av en gruppkram. Jag känner hur det ännu en gång börjar rinna tårar längs med mina kinder och jag torkar snabbt bort dom när alla släppt kramen. Jag kollar runt i ringen igen och ser hur alla har blanka ögon och tårar på kinderna. Den som gråter mest är Alva, min BÄSTA kompis sedan förskoleklass. Jag går fram till henne och torkar bort tårarna från hennes kinder. Hon log vilket fick mig att bryta ihop ännu mer. Vi praktiskt taget slänger armarna runt varan och började stor gråta. Vi släpper efter ett tag och båda är helt förstörda men på något sätt känns det bra. Jag vet att hon finns där för mig och jag finns där för henne.

----------------------------------
Andra kapitlet! Vad tycker ni?💕
Ska försöka släppa ett kapitel varje dag men vi får se hur det går!
Just nu är den ganska lugnt och man får bara se äkta vänskap, det känns riktigt bra men snart flyttar hon!