Jag litade på dig...

7

Jag vaknar när vi kör över ett gupp och jag hoppar till. Jag kollar mig förvirrat omkring och lutar mig sedan tillbaks.  Jag kollar ut och ser att regnet avtagit, jag ler smått och kollar sedan på mamma. Bilen saktar in och jag kollar på husen vi kör förbi innan bilen stannar helt.

- Wow... Är det ända jag får fram och mamma skrattar smått. Hon stryker sin varma hand över min kind och jag ler. Jag tar upp min väska och hänger den över axeln och öppnar dörren. Jag hoppar ut och sträcker på mig och stänger sedan dörren igen. Jag går mot grinden och puttar upp den så jag kan gå in i den stora trädgården. Träd och blommor pryder hela trädgården och i mitten finns det gott om plats för trädgårdsmöbler och liknande. Vägen fram till ytterdörren är en ganska bred stengång med vackra stenar.

Jag känner hur mamma läger armen om mig och jag ler. Jag kollar på henne och rättar till väskan på min axel.

- Detta är... Fantastiskt... Säger jag och kollar mot huset igen.

- Så... Säger hon och drar upp något ur fickan och jag kollar nyfiket på henne. Hon sträcker fram en nyckel och jag ler stort och springer mot ytterdörren. Jag sätter i nyckeln i låset och vrider om och känner hur den öppnas, jag tar några steg in i hallen och kollar runt. Eftersom mamma åkte i förväg och fixade iordning det mesta av huset är allt fint och städat. Mamma har dock aldrig varit någon person som kan ha det stökigt och det förklarar nog varför jag är så noga med att allt ska vara städa.

-  Mamma... Säger jag och tar av mig skorna. Jag drar av mig min jacka och hänger den på en krock

- Detta är ännu mer fantastiskt.. Säger jag innan hon ens hunnit svara. Jag ler mot henne och ser hur hon låser bilen och kommer med min väska. Jag tar den när hon kommit in i huset och låser sedan dörren.

- Kom, kom, KOM jag vill se mitt rum! Säger jag ivrigt och mamma skrattar och börjar gå upp för trappan. Jag kommer strax efter med resväskan i handen. När trappan tar slut ser jag hur mamma går in i ett rum och jag följer exalterat efter. Hon ställer sig i dörröppningen men gör plats så jag kan komma förbi. Jag ställer min resväska bredvid mamma och går in i rummet.

- Wow.. Säger jag igen och kollar runt i det stora ljusa rummet.

Det första jag lägger märke till är utsikten över havet. Sedan sängen, den stora mjuka himmelsängen som står mitt över det stora breda fönstret. Jag ler och kollar på väggarna där det hänger tavlor och olika citat samt skrivbordet längs med väggen. Jag kollar undrande på mamma.

- Vart är min... Garderob? Säger jag och kollar runt i rummet när jag ser en dörr. Jag ler mot mamma som redan sätt att jag spanat in dörren och ger mig ett tecken som visar att jag ska öppna den. Jag går mot den och drar i handtaget, jag kollar in och ser den ganska stora walk-in-closet. Jag skrattar och känner hur bortskämt det här är. Jag vänder mig om och kollar på mamma som kollar på mig.

- Detta är för...mycket.. Säger jag och går mot henne.

- Nej... Du förtjänar det här mer än nåååågon annan... Säger mamma med ett varmt leende. Jag går mot henne och drar in henne i en kram.

----------------------------
Kapitel 7!
Okej jag inser att det är ganska segt just nu men jag PLANERAR att det ska hända något annorlunda i nästa kapitel så håll ut! Haha💕
Hoppas ni får en trevlig tisdagskväll!