Jag litade på dig...

9

Klockan närmar sig halv 6 och jag sitter på min säng och snapar med Alva och Jonas. Jag saknar dom fortfarande SJUUUUUKT mycket men det känns ändå lite bättre. Det finns både tåg och flyg som kan ta mig hem till dom men det tar ju fortfarande väldigt lång tid jag menar flyget tar två timmar och tåget 4 eller 5 kanske till och med 6. Ja jag kanske inte har så bra koll... Men jag kan fortfarande träffa dom jag menar jag har inte flytta sååå himla långt.

Mina tankar avbryts när jag hör hur dörren där nere öppnas och ett glatt hej hörts från hallen. Jag ler för mig själv och springer ner för trapporna, slänger mig runt mammas hals och skrattar lite.

- Hej! Säger jag och drar ifrån kramen. Hon ler och sträcker fram en kasse med mat i.

- Jag tror jag fick med det nödvändigaste! Säger hon samtidigt som hon tar av sig sin kappa och sina skor. Jag kollar ner i påsen och ser en chipspåse.

- Filmkväll? Frågar jag och går bort till köket och börjar ställa in varorna. Jag har inte riktigt fattat vart allt finns än men det går framåt. Jag kollar mot mamma som kommer in i köket och hon nickar.

- Jag tänkte de! Svarar hon glatt och jag ställer in allt med litttte hjälp av mamma.

Resten av kvällen kollar vi på film och äter chips. Jag kollar på klockan och ser att hon är 22:30 och jag suckar och reser mig upp. Jag kramar om mamma och säger godnatt, gör samma sak som kvällen innan och lägger mig.

***

Jag skådar mig själv i spegeln och rättar till mina vita shorts. Jag är nöjd, min outfit är simpel men snygg och håret ligger bara över mina axlar.

Jag tar min svarta väska och hänger den över axeln, tar min telefon som ligger på sängen och springer ner till hallen där mamma redan står redo. Hon ler och jag skrattar och tar på mig mina vita skor. Vi låser dörren och jag sätter mig i bilen, jag är nervös men otroligt taggad.

Vi rullar iväg och bara en kvart senare är vi framme vid den stora skolan. Jag andas djupt och kollar på mamma. Hon kysser mig på pannan och jag tar tag i min väska.

- Ha det så bra nu! Jag kommer hem runt 5 så du tar bussen... Numer 7 och går av på sista hållplatsen! Jag ler och nickar.

- Tack! Säger jag och stänger igen bildörren. Mamma kör iväg och jag vänder mig om. Som jag sa är skolan riktigt stor och det är elever som går igenom dörrarna hela tiden! Jag andas djupt en gång till och går in genom dörrarna. Allas blickar hamnar på mig i bara någon sekund men det får mig ändå att rysa till. Jag går upp några trappor och hittar rektorns rum. Jag knackar några gånger och hör hur en kvinnoröst säger välkommen in.

Jag trycker ner handtaget och kollar på kvinnan som sitter i stolen. Ett leende sprider sig på hennes läppar när hon får syn på mig och ställer sig snabbt upp och går mot mig. Hon sträcker fram handen och jag ler och tar hennes
hand.

- Annika. Säger hon och skakar min hand. Jag ler och presenterar mig.

- Joy... Joy Nilsson! Säger jag och hon ler igen. Jag släpper hennes hand och hon kollar på mig.

- Välkommen hit Joy!... Oh just det här är din nyckel till ditt skåp! Säger hon glatt och ger mig en liten nyckel på en nyckelknippa, jag ler tacksamt och nickar.

- Jag ska visa dig runt och så ska du få träffa din klass! Säger hon sedan och öppnar dörren. Jag går ut och hon låser dörren. Vi börjar gå längre bort i korridoren och hon börjar prata. Jag nickar förståligt och lägger in några frågor här och där.

---------------------------
Kapitel 9!
Detta kapitlet är jävligt segt men jag hoppas att ni gillar det ändå!
Nästa kapitel kommer imorgon och som sagt lägger jag upp varje dag!💕