GULD

SEX

Efter några minuters promenad kom vi fram till ett hus som inte skiljde sig så mycket från de andra utseendemässigt förutom att det var mycket mindre. Det var bara en våning till skillnad från de andra husen som var två eller tre våningar höga.

Här är Skiftrummet.

Dörren gick långsamt igen bakom oss och rummet vi befann oss i utgjorde nästan hela husets yta. Trots det var det inte särskilt stort. Det såg ut som ett vanligt omklädningsrum. Men där jag brukade byta om brukade det finnas åtminstone två omklädningsrum - ibland fler. Här fanns bara ett. Jag såg på Tristan.

Vad gör vi här?

Vi skiftar tillbaka till människoform.

Varför behöver vi ett omklädningsrum till det?

Du är naken när du skiftar tillbaka.

Han sa det som om det vore det mest självklara i världen. Men jag började bli nervös, för långsamt gick det upp för mig vad som skulle hända. Den enda kille som någonsin sett mig naken var även den enda pojkvän jag någonsin haft. Marcus. Jag svalde hårt.

Tristan såg forskande på mig.

Vad är det?

Jag... jag brukar inte visa mig naken för andra... killar...

Tristan gläfste till.

Jag glömmer hela tiden att du inte är född Månbarn, skrattade han. Du är så bra på allt - en riktig naturbegåvning. Säg bara till när du är färdig.

Han vände sig om och tryckte upp dörren.

Men Tristan... Jag vet ju inte hur man gör.

Åh. Gör bara som du gjorde förut.

Och så var han borta. Och jag var ensam i Skiftrummet. Jag suckade och gick mot mitten av rummet. Väggarna pryddes av identiska skåp med hänglås i olika färger. Längst bort fanns en dörr. Jag puttade upp den och möttes av ett duschrum. Jag tog några steg in i rummet och lyckades på något sätt få igen dörren bakom mig. Golvet var fortfarande fuktigt - någon måste ha varit här nyligen.

Jag slöt ögonen och försökte koncentrera mig. Jag försökte ta tillbaka den mer mänskliga delen av mig själv. Jag sökte djupt inom mig och försökte slappna av. Jag försökte öppna upp mig och bara låta det hända, som förut. Efter någon minut kände jag äntligen vibrationen i bröstet, och den här gången välkomnade jag känslan istället för att rygga tillbaka från den. Vibrationerna fortplantade sig i min kropp och plötsligt kände jag det fuktiga klinkergolvet mot mina handflator och knän. Jag öppnade ögonen.

Jag var helt naken. Precis som Tristan hade sagt. Jag hade väl ändå hoppats att han bara skämtade - men nej. Mina kläder måste ha spruckit när jag skiftade - vargens kropp var betydligt större än min egen. Jag kravlade mig upp på fötter och såg mig omkring i rummet efter något att skyla mig med. På ena väggen hängde ett antal handdukar i olika färger. Jag tog en grå och svepte in mig själv i den. Sedan gick jag ut i omklädningsrummet igen.

"Tristan?" sa jag försiktigt. Men det räckte. Hans hörsel var mycket bättre än en vanlig människas.

Den svarta vargen puttade upp dörren och kom långsamt in i rummet. Han såg så mycket större ut nu när jag var tillbaka i min mänskliga form. Jag ryggade instinktivt tillbaka och Tristan såg skeptiskt på mig.

"Förlåt... Det är ovant."

Vargen visade tänderna i ett flin och sedan slöt han ögonen. Jag förstod att han tänkte skifta, och jag slog direkt ner blicken i golvet. Efter några sekunder hörde jag honom dra efter andan och sedan resa sig upp.

"Du behöver inte göra sådär."

Jag lyfte nästan blicken från golvet av gammal vana att se folk i ansiktet när de talade till mig, men jag kom på mig själv i sista sekund. Han var ju naken.

"Vadå?" sa jag oskyldigt.

"Jag bryr mig inte om du ser mig. Jag är van vid det. Det är så vi har det här. Vi ser varandra nakna."

"Men jag bryr mig!" sa jag nästan för högt. Jag harklade mig. "Som sagt. Det är ovant."

"Visst."

Jag såg hans fötter röra sig över golvet. Han gick fram till ett skåp och jag hörde honom skruva på hänglåset. Han öppnade det och började plocka med sakerna där inne.

"Du kan titta nu."

Långsamt tittade jag upp och såg till min lättnad att han var iklädd ett par joggingbyxor. Han stod tyst och såg på mig en stund.

"Du kanske kan låna något av Cleo. Jag tror inte hon skulle bry sig."

Han stirrade oseende framför sig och en rynka bildades i pannan på honom när han koncentrerade sig för ett ögonblick. Sedan såg han på mig och flinade.

"Hon bryr sig inte", bekräftade han. Jag antog att han frågade henne på deras konstiga sätt att kommunicera via tankar.

Tristan korsade rummet och började skruva på ett rosa hänglås. Han skruvade långsamt och koncentrerade sig hela tiden. Han kanske frågade Cleo om sifferkoden. Tillslut gick låset upp i alla fall, och Tristan öppnade skåpet. Han stirrade på kläderna och såg plötsligt osäker ut.

"Det kanske är bäst om du väljer själv", sa han till sist och kliade sig fåraktigt i nacken.

Jag nickade och han gick tillbaka till sitt skåp. Cleos skåp hade hur mycket kläder som helst. Jag tog det första jag fick syn på och fick på mig de mest neutrala underkläder jag någonsin skådat. Inte sexiga. Inte fula. Något mittemellan. Jag fick tag i ett par svarta jeans och drog på mig dem. Som tur var passade de ganska bra. Inte perfekt, men det fick duga. En svart luvtröja fångade min blick och jag trädde den över huvudet. Den var lite stor, men det var bättre än inget. Jag skakade ut mitt blonda hår och borstade igenom det med fingrarna. Jag hittade inga skor i Cleos skåp och vände mig om för att fråga Tristan.

Han stod i bar överkropp och höll just på att ta på sig ett par tajta svarta jeans. Hans magmuskler var imponerande. Inte undra på att hans varg var så muskulös. Den matchade hans mänskliga form. Jag insåg försent att jag stirrade på honom och han hann möta min blick innan jag snabbt vände mig om. Han skrattade till.

Jag harklade mig. "Jag undrade bara varför hon inte har några skor i skåpet."

"Hon brukar inte använda skor så ofta. Hon gillar att gå barfota. Det är det många som gör här. Det känns mer naturligt för oss. Vargar har inte skor, precis."

"Åh."

"Är du klar?" frågade han och jag vände mig om igen. Han drog en vit t-shirt över huvudet och skakade ut håret.

"Ja."

Han synade mig uppifrån och ner, men sa inget. Istället tecknade han bara att jag skulle följa med, och sedan försvann han ut genom dörren.

Utanför hade det börjat skymma, och massvis av människor stod samlade en bit bort framför det största huset i byn. Vid trappan till huset stod Luna Ylva tätt intill Alfa Johan. En bit bort stod en blond kille som såg vagt bekant ut. Jag kunde inte riktigt placera honom. Han pratade intensivt med en ung kvinna som jag genast kände igen som Helare Emilia.

När jag och Tristan kom fram till de andra fick Alfa Johan syn på oss och han tecknade åt folkmassan och det blev genast tyst.

"Nykomling Polly. Kom hit, så kan vi börja ceremonin."

~

Kommentera, rösta och följ för mer!

♥