GULD

NIO

Plötsligt öppnades dörren. Jag tittade upp och mötte ett par gula ögon. Jag hann inte stoppa undan mobilen, och Tristan tittade ner på telefonen i min hand.

"Var har du fått den ifrån?" frågade han förvirrat.

"Eh..." Jag svalde. "Adam gav den till mig."

Tristan rynkade pannan. "Du tänker inte kontakta någon, va?"

Jag höll upp den i luften och visade honom hur ett rött batteri lös på skärmen.

"Åh."

"Den är urladdad, så nej. Men även om den hade haft batteri hade jag inte gjort det", ljög jag. "Hade bara velat lyssna på musik..."

Tristan lade huvudet på sned. "Du kan låna min laddare, om du vill."

Jag stirrade på honom. "Verkligen?"

Han nickade. "Jag kan hämta den. Kommer strax."

Tristan försvann ut i korridoren igen, och jag stirrade efter honom. Jag kunde knappt tro det. Om bara några minuter skulle jag kunna ladda mobilen, och sedan skulle jag kunna ringa Marcus! Jag kunde ta mig härifrån! Men jag kunde förstås inte ringa Marcus med Tristan i rummet...

Fem minuter senare öppnades dörren igen, och in kom Tristan med en vit laddare i handen. Han dumpade den på min säng.

"Tack!"

Han ryckte på axlarna till svar.

Jag skyndade mig att plugga in adaptern i närmaste vägguttag, och tryckte sedan in sladden i det lilla hålet på mobilens nedre sida. Efter någon minut tryckte jag prövande på sidoknappen, och skärmen lyste vitt.

Den funkade!

Tristan harklade sig. Jag ryckte till och vände mig om. Jag hade nästan glömt att han var där. Nästan.

"Jag kom hit för att fråga dig om du ville ut i skogen senare. Efter middagen. Med mig."

"Varför då?" frågade jag förvånat.

Tristan himlade med ögonen. "För att träna. Du vet - vargsaker."

"Åh", sa jag och kände hur blodet rusade mot kinderna. "Visst."

"Och jag vill ha tillbaka den där sen", sa Tristan och nickade mot laddaren. Sedan vände han på klacken och försvann igen. Han smällde igen dörren efter sig.

Tillslut visade skärmen min låsskärm, och jag skyndade mig att knappa in koden. Så fort den var upplåst skrev jag in PIN-koden till SIM-kortet, och sedan vibrerade mobilen som en galning. SMS efter SMS rullade in, och ett trettiotal missade samtal. Jag klickade mig in till mina meddelanden, och öppnade den översta konversationen.

Marcus:

var är du?

hallå

svara när jag ringer

var är du??

POLLY

svara mig!!!

Jag skumläste hans SMS och klickade därefter in mig på konversationen med mamma.

Mamma:

När kommer ni hem?

Varför svarar du inte när jag ringer?

Var är ni?

Marcus ringde, han är hemma nu. Snälla svara mig!