han som blev min andre halva

16

Philippas perspektiv*

Idag skulle vi vara i backen hela dagen, vi är i backen 4 dagar dagar i veckan och i skolan i 2 dagar, på måndagar är vi i backen bara på förmiddagen.
På helgerna får vi åka hur mycket vi vill eftersom skolan betalar våra liftkort.
Jag började på min nya skola igår, då var vi i backen hela dagen också.
På förmiddagen skulle vi träna storslalom och på eftermiddagen slalom.
Jag och tre andra i min klass åkte till backen tillsammans, en av de som heter Hanna vars mamma skjutsade oss. Det var jag, Hanna, Oline och Gustav som var tidigt uppe och inte orkade vänta på våra klasskompisar.
- Philippa, har du någon kille? frågade Hanna nyfiket.
- Japp, Filip heter han, svarade jag.
- Bor han i Uppsala? frågade Gustav.
- Japp, han kommer hit på fredag eftermiddag.
- Det gör min kille också, breättade Hanna.
- Åh nice.

När vi hade blivit avsläppt av Hannas mamma Gry så tog vi vår utrustning och började gå mot skolans egna värmestuga där vi skulle byta om.

- Taggad på skidor hela dagen? frågade Gustav på ett sätt så man hörde att han själv var jättetaggad.
- Självklart att man är taggad! sa Oline och gav honom en puss på läpparna innan hon började sätta på sig sitt ryggskydd från Poc.

Strax efter att vi alla blivit redo för att åka några åk i backen innan resten av klassen kom så kom vår tränare Anders, även känd som Anja Pärsons pappa.

- Ni kan åka upp till Worldcupbacken, Andreas förbereder banan åt er där, sa han till oss och vi alla svarade okej och att vi skulle ses däruppe senare.
Andreas är farttränare men han brukar vara med på teknikträningarna också har Oline berättat för mig.

När vi satt i liften på väg upp så pratade jag med Filip, jag saknar honom så mycket att jag inte kan sätta ord på det, det kommer bli skönt att få vara med honom hela helgen och att få åka skidor med honom, vi skulle åka tillsammans med Oline, Gustav, Hanna och hennes kille Zack så det ska nog bli jätteroligt, jag har aldrig sett Filip åka men han har sagt att han är rätt bra för att inte ligga på elitnivå.

- God morgon, taggad för lite storslalom? frågade Andreas glatt.
- Absolut, mer taggad kan man inte bli! sa Hanna och satte igång med vår uppvärmning som vi alltid ska göra innan vi börjar träna - för att få igång kroppen och för att förebygga att skador inte ska ske.
Vi brukar använda oss av gummiband och göra några övningar med kroppsvikten, till exempel armhävningar och utfall.

Eftersom vi var tidigare än resterande i klassen så sa han att vi fick börja, Oline var först på tur, sen var det Gustavs och sen var det min efter Hannas.

När jag hade kommit ner för backen ser jag en person jag kände igen, men jag kunde inte sätta fingret på vem.  Men när han började skejta fram till mig så förstod jag snabbt vem det var. Det var Felix, en från Svenska Skidlandslaget, och någon till som jag inte kände igen lika väl.
- Hej, det var inte igår! sa han när han kom fram.
- Hej, men verkligen inte, svarade jag.
- Du går skidgymnasiet nu eller?
- Japp, jag började i måndags.
- Det var inte dåligt, har ni träning nu eller?
- Det stämmer, själv da?
- Japp, vi ska upp till Worldcupbacken och köra lite super G.
- Haha, men där är ju vi och kör storslalom.
- Men va?
- Japp, men mina tränare är där uppe så du får nog fråga de varför vi håller till där.
Felix föräldrar är nära vänner till mina, när vi var mindre sågs vi ganska ofta, men när vi blev äldre så blev det inte lika ofta,
Nu när han är med i landslaget går det ännu längre tid mellan gångerna.

- Hur är det med brorsan? frågade han mig när jag, han och Hanna satt i liften, hennes kille är bror med Felix, vilket sammanträffande liksom.
- Med Felix är det jättebra, han kommer hit nästa vecka och har läger med klubben.
- Visst kom han med i juniorlandslaget?
- Japp, jag är rätt nära att komma med jag med.
- Fan va bra ni är.

Filips perspektiv*
Jag och Liam var i skidspåret med min lillasysters fotbollslag för att träna kondition. På vintern brukar vi åka längdskidor typ 8km istället för att springa 1mil. När jag var yngre tävlade jag i längdskidor, jag var ganska bra faktiskt - jag brukar köra fristil med de som inte kör klassiskt med Liam.

- Idag ska vi åka ungefär 8 km, ni som tänker åka fristil åker med Filip, de som tänker åka klassiskt åker med mig, kom ihåg att vi håller jämnt tempo - vi ska bli trötta och känna att vi gjort bra ifrån oss, sa Liam innan vi gick för att byta om.
- Peppa varandra och gör ert bästa! sa jag.

Jag har fått många frågor om när jag kommer tillbaka, jag har tänkt länge på om jag ska lägga fotbollen och innebandyn på hyllan och istället börja tävla igen fast på en högre nivå. Jag har pratat mycket om detta med mina föräldrar, de säger att det är så att jag bär på ett bredare leende efter en träning ute i skidspåren än efter en fotbolls och innebandyträning, vilket jag kan hålla med om. Jag tog Junir SM-guld i sprint när jag var 13 för första gången.

Jag har fortfarande chans till att komma in på skidgymnasium, vilket jag vill men jag har inte tävlat på en hel säsong, så vi får se vilket beslut som jag tar.