Ingen trodde att det var äkta kärlek

Kapitel 13

Vädret på senaste tiden hade vart piss och det regnade hela tiden och min förkylning blev ju inte direkt bättre av det. Jag hade legat i soffan och hällt i mig te hela dagarna. Dom enda gångerna när jag var ute var när mormor tvingade ut mig med Lufsen. Alla dagar hade James kommit och frågade hur jag mådde.
En kväll när jag, mormor och James satt och tittade på film så hände nått med mormor. Hennes ögon tittade upp så att man bara såg ögonvitorna och så hade hon svårt att andas.

''Hämta farmor och farfar'' sa James och jag sprang iväg. När jag kom fram så tryckte jag på ringklockan flera gånger innan Gunilla öppnade och jag sa hysteriskt

''Snälla kom och hjälp!''

''Vad har hänt gumman?'' sa Gunilla frågande

''Mormor. Det har hänt nått med mormor.''

Hon tittar på nått bakom mig och jag vänder på huvudet och ser James komma bärandes på mormor som skakar i hans famn. Hon ropar på Lasse som tar mormor från James famn och hoppar in i bilen.

''Jag vill att ni stannar här medans vi åker till sjukhuset.'' Sa Gunilla

''Men jag vill följa med. Jag kan inte lämna henne nu!'' sa jag högt.

''Du måste lita på oss.'' Sa hon

James kom och kramade om mig och Gunilla hoppade in i bilen och körde iväg. Samtidigt som jag gråter i James famn kommer jag på en sak.

''Hon kommer bli bra.'' Mumlar han mot mitt huvud.

''Nej det kommer hon inte!'' skrek jag. ''Tack vare dig! Om jag inte hade varit med dig så mycket hade jag märkt att hon mådde dåligt!''

''Jag vet att du är i chock men du kan inte skylla det här på mig!'' sa han och släppte mig.

Jag vände mig om och sprang iväg. Regnet öste ner och blixtar slog ner långt borta. Jag springer ner på ängen och hör att James kommer bakom mig. Jag vänder mig om och ser honom stå ett par meter bort. Han öppnade munnen som om han skulle säga nått men då blir allt ljust och jag känner en brännande smärta i hela kroppen. Mina ben viker sig under mig och jag ser James komma springandes mot mig innan allt blir svart.

~~~James perspektiv~~~

Hon kan fan inte skylla allt på mig. Hon var sjuk och jag ville hjälpa henne. Hennes mormor verkade helt och håller frisk tänker jag medans jag springer efter henne mot ängen.
Jag stannar lite längre bort och ska precis säga nått men då blir allt ljust och hon skakar till och faller till marken. Hon har ett stort sår över bröstkorgen och då slår det mig. Jag springer fram till henne och tänker hon har träffats av blixten!

-----------------------------------------------

Tack så jätte mycket för 200 läsare ❤️❤️❤️❤️❤️