Ingen trodde att det var äkta kärlek

Kapitel 15

Jag hör hur nån suckar och känner en hand mot mitt huvud. Jag öppnar ögonen försiktigt och ser ett stort plåster över min bröstkorg och massa sladdar som sitter fast under plåstret. Jag ser James sitta i soffan med en oroad min. Jag vill gå och krama om honom men det är massa sladdar i vägen så jag sliter ur dom men då kommer det massor av läkare in i rummet. Sen skriker nån

''Skjut inte! Hon är vaken!''

Alla tittar på mig och James springer fram till sängen och tar min hand. Jag skulle precis säga nått men då känner jag hur det är nått i min mun och hals. Jag tar upp handen till slangen och en doktor kommer fram till mig och säger att hon kan ta ut den. Alla läkare går ut ur rummet och hon tar ut slangen och James säger till mig:

''Förlåt! Det var var inte meningen!''

''Det var inte ditt fel. Det var ju jag som sprang ut på fältet.'' Sa jag och log svagt.

''Men jag stoppade dig inte och jag...''

Jag avbröt honom med en öm kyss.

''Det var inte ditt fel så sluta tänk på det.'' sa jag åt honom med en allvarlig min. ''Hur är det med mormor?''

''Hon mår bra, hon fick en blödning i hjärnan och behövdes opereras.''

''Har hon vaknat nu? Får jag se henne? Hur kom vi hit egentligen? Hur länge har jag vart nersövd? Har jag opererats?'' Frågade jag och tittade på plåstret.

''Ja hon är vaken. Jag kan fråga en sjuksköterska om du får träffa henne. Jag bar dig till grannarna och dom körde oss hit. Det har gått två dagar och du har opererats 2 gånger.'' Sa han och log åt mig. Han ställde sig upp pussade mig på huvudet och gick ut och frågade en sjuksköterska. Efter nån minut kom han in igen och sa:

''Nu har hon precis fått sina mediciner och kan inte te emot besök. Men om nån timme kan du träffa henne.''

Jag nickade till svar. Han log och satte sig på pallen igen.

''Kom.'' sa jag svagt och hoppade åt sidan i sängen.

''Vad gör du?'' frågade han

Jag klappade på den lediga platsen bredvid mig. Han verkade förstå och sparkade av sig skorna och la sig försiktigt bredvid mig. Jag lutade huvudet på hans axel och la min hand på hans starka bröstkorg.

''Jag är så glad att du är vid liv.'' sa han tyst till mig.

''Jag med.'' sa jag tyst och kysste honom lätt på munnen.