Ingen trodde att det var äkta kärlek

Kapitel 29

Jag vill verkligen tacka HannaLevin för den underbara kommentaren. Det gör mig såå glad när jag läser dom! ❤️💙💜💚

~~~~James Perspektiv~~~~

När jag vaknar känner jag hur mina armar ligger runt en mjuk och varm kropp. Jag öppnar min ögon försiktigt och får se min livs ängel, försiktigt reser jag mig från soffan så jag inte väcker henne.
Jag sätter på mig mina byxor och är påväg ut i köket när jag hör:

''God morgon snygging.'' Säger hon tyst och sträcker på sig.

''God morgon, sovit gott?'' Frågar jag henne.

Hon ler och nickar till svar. Hennes ögon vandrar ner till min mage och sen ner till henne. Hon tittar under täcket och blir helt röd i ansiktet.

Jag skrattar lite åt henne innan jag går ut till köket och öppnar kylskåpet.

Jag suckar högt när jag inser att det inte finns nått att äta i kylskåpet.

''Det finns inget att äta. Eller hur?'' Säger Vanessa plötsligt som sitter på köksbänken bredvid mig.

Jag skakar på huvudet samtidigt som jag vänder mig om och tittar på henne. Hon sitter där i min skjorta och dinglar med benen. Jag går närmre henne och hon låser fast sina ben bakom min rygg så att jag trycks mot henne. Jag drar mina händer över hennes lår och upp över ryggen samtidigt som hon tar sina händer bakom min nacke och leker med mitt hår. Utrymmet mellan oss försvinner och vi möts i en passionerad kyss.

Ett par minuter senare avbryter hon kyssen och säger:

''Jag ska duscha."

Hon tar sig loss från mitt grepp och börjar gå iväg.

''Ska du med?'' frågar hon när skjortan faller till golvet och visar hennes bara rygg.

''Vad tror du om mig.'' mumlar jag mer för mig själv än för henne när jag springer ikapp henne.

~~~~Marias perspektiv~~~~

"Hallå?" Ropar jag in i det tomma huset. "Hallå!?" Ropar jag högre. "Essa jag vet att du är här inne."

Jag går in och stänger dörren efter mig, kommer in i hallen och tar av mig skorna. Samtidigt som jag går in i huset tittar jag mig om för att se om hon ligger avsvimmad nånstans, för jag har stått och bankat på dörren i snart 10 minuter innan jag var smart nog att komma på att man kan känna om dörren är låst.

Plötsligt försvinner marken under mig och jag ligger på golvet med en riktigt stark smärta i hela ryggen och bakhuvudet.

''Jävla helvetes piss skit!'' mumlar jag för mig själv när jag tar mig för bakhuvudet och tittar så att jag inte blöder. Jag vänder mig om och tittar efter vad det var som jag halkade på och där ligger det en blå skjorta som är alldeles för stor för Essa. I vardagsrummet ligger det kläder över hela golvet.

''Vad fan har hänt här egentligen?'' Mumlar jag.

Jag rycker till av det plötsliga skriket och vänder mig och och ser Vanessa stå i bara handduk runt sin kropp.

''Vad fan gör du här!?'' Skriker hon.

''Vad fan gör du!? Jag har knackat på dörren i 10 minuter. Sen kommer jag in och halkar på en jävla skjorta.'' Skriker jag tillbaka.

''Du skrämde livet ur mig!'' flämtar hon innan hon går fram till mig och hjälper mig upp. ''Jag hörde en duns och så ligger du här på golvet.''

''Vems skjorta är det här egentligen?'' frågar jag och håller upp det blåa klädesplagget. ''Och vems byxor är det där?'' säger jag och pekar på ett par byxor son ligger utanför badrummet.

''Oj... Ehh... Förlåt det är nog mina.'' säger en blöt sexig James som kommer ut ut badrummet med bara en ljus lila handduk runt höfterna.

''Vänta...'' Säger jag fundersamt ''Var ni där inne tillsammans?''

Båda bara tittade ner i golvet och Vanessa var helt röd i ansiktet.

''Var det din motion som du skulle göra igår?'' frågar jag med ett lurigt smile.

"Kanske det, men skulle du kunna gå ut och hämta posten medan vi klär på oss?" Frågar Vanessa snabbt, kanske lite för snabbt.

"Visst." Säger jag och börjar att gå mot dörren men stannar bredvid James och säger hotfullt: "Sårar du henne igen så har du med mig att göra. Och du vill inte ha med mig att göra när nån har sårat min bästa vän. Även om jag dör så kommer jag att hemsöka dig tills du lider så mycket som Essa gjorde. Fattar du?"

Han lyfter båda händerna i luften, ser med stora ögon på mig och säger:

"Fattar!"

Jag lyfter handen, klappar han lätt på hans blöta hår, ler ett stort leende och säger:

"Tillbaka om 5 min. Va på klädda då!"

Med det sagt går jag ut ur huset och börjar gå mot brevlådan.

~~~Vanessas Perspektiv~~~

"James det har gått över 20 minuter sen hon gick! Det är nått som inte stämmer! Jag vet att hon är seg men såhär seg är hon aldrig!"

"Vi kanska ska gå ut och leta efter henne." Innan han ens har hunnit säga klart meningen så är jag redan vid dörren och öppnar den.

Jag sliter upp den och skriker så högt jag kan: "MARIA!"

Jag skriker hennes namn igen och börjar gå runt huset när James ropar på mig. Jag vänder mig om och börjar på mot honom när han ger mig en lapp där det står:

'Jag har din vän här i min källare. Om du vill se henne med alla kroppsdelar kvar så är det bäst att du inte ringer polisen. Om du så mycket som lyfter på telefonen skadar jag henne.

Hoppas du förstår vad jag menar, annars är det bäst att köpa blommor...'

''Vad fan ska jag göra nu?'' viskar jag och tittar på James.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag är såååååå leden för det här kapitlet och väntan men jag har haft det jätte svårt att skriva det här kapitlet. Jag vet inte varför men det har vart jätte svårt och jag har haft stor hjälp av min kompis Towster!

Btw, läs gärna hennes berättelser den ena heter 'Förföljd' och den andra heter 'Ön som dödar' dom är jätte bra!

Jag vill verkligen tacka för 1800 läsare! 💙💚💜❤️

WOW är allt jag kan säga! Jag trodde aldrig att jag skulle få såhär många läsare!

TACK IGEN!!