Ingen trodde att det var äkta kärlek

Kapitel 20

Det har gått tre dagar sen marknaden var. Han sa att han älskade mig. Efter det minns jag inte så mycket. Bara att mormor kom till mig och styrde mig mot bilen och att vi körde fort iväg. Mormor hade också sagt något om att hon hade ringt till Lasse och sagt att jag var sjuk och kunde inte komma på ett par dagar. Dom gångerna när jag inte låg i soffan så hade mormor tvingat mig att gå ut med Lufsen. Jag hade gjort allt för att undvika människor men det gick inte så bra som jag ville. Jag hade sett James och han såg inte alls ut som om han hade legat hemma hela dagarna och gråtit sig till söms.

Nu så satt jag på min favorit klippa som jag gjorde hela tiden när jag var liten. Den var ganska hög men lätt att klättra upp för från ena sidan men andra sidan var riktigt brant. På branta sidan så var det bara hav och bakom på den inte branta sidan var det en skog. Jag sitter här och tänker och plötsligt börjar jag nynna på en låt.

"I drove by all the places we used to hang out getting wasted,

I thought about our last kiss how it felt, the way you tasted

And even though your friends tell me, you're doing fine

And you're somewhere feeling lonley even though he's right beside you

When he says those words that hurt you do you read the ones I wrote you?

Sometimes I start to wonder

Was it just a lie?

If what we had was real, how could you be fine?

Cause i'm not fine at all

I remember the day you told me you were leaving

I remember the makeup running down your face

And the dreams you left behind you didn't need them

Like every singel wish we ever made

I wish thah I could wake up with amnesia

And forget about the stupid little thing

Like the way it felt to fall asleep next to you

And the memories i never can escape

Cause I'm not fine at all."

Jag avbryts av att jag hör en gren brytas. Jag vänder mig snabbt om för att jag är rädd att det är James. Men det var det inte...

"Vad vill du mig?" frågar jag henne skrämt

"Jag vill ha dig död." säger hon och går fram till mig och ger mig en hård höger. Jag blir chockad av slaget och ramlar ner nära branten.

"Hej då lilla Vanessa." säger Emelie och puttar ner mig i dom farliga vågorna.