faking it ➳ felix sandman

ett

"Dansens dag". De två orden jag har hört mest under denna veckan och de två orden som jag nästan börjat störa mig lite på. Jag stör mig inte på själva dagen men det är tjatandet om det som har gjort mig en smula irriterad.

Dansens dag. Idag den 24 januari är det dansens dag på min dansstudio, vilket egentligen inte innebär så himla mycket. Min dansstudio, som ligger i den södra delen av Stockholm, har drop in typ. Man kan gå dit för att dansa & mingla runt med andra dansare plus så finns det lite prova på för alla möjliga åldrar. Och till Dansens Dag är precis dit jag just nu är påväg.

Och vem är då jag?

Jag heter Louise och är 18 år gammal, född 2000 for your information. Mitt liv består av dans, plugg och ännu mera dans. Jag är inte direkt en tjej som festar, röker eller dricker för den delen heller. Det har hänt att jag har varit på någon fest men njaee det är inte direkt min grej. Besides, det enda man får uppleva som tjej på fester är andra killars händer över hela kroppen och det är en sak som jag inte trivs med. Därför trivs jag bäst hemma i min säng framför Netflix. Tror detta räcker med information för ärligt så vet jag inte vad jag ska berätta mer. Bor i centrala Stockholm tillsammans med min två år äldre storebror Filip, min mamma Lotta och pappa David.

Jag hoppar av min sprillans nya och helt underbara vita cykel. Jag gillar att röra på mig och just därför cyklar jag i princip vart jag än ska. Min brorsa däremot är nästan helt tvärtom, kan han köra bil dit han ska så gör han det. Dock har han körkort så han kan köra själv men han skulle aldrig sätta sig på en cykel eller dra ut och jogga frivilligt. Komiskt nog så dansar han själv och därför, tycker jag iallafall, borde han tycka om att röra på sig mer än vad han gör. Men iallafall, eftersom han tog bilen hit förmodar jag att han redan är där inne. Jag slänger min väska över axeln, låser cykeln och börjar gå mot ingången.

Klockan är strax över halv fem och det började kvart i fyra. Därför antar jag att det redan är fullt med folk där inne som dansar och har kul. Det är iallafall det jag hoppas på. Det blir inge kul ifall alla bara står och trycker mot väggarna och inte vågar gå upp i mitten av golvet och dansa. Jag har redan bestämt att ifall det är så kommer jag att tvinga upp Filip och efter det kanske fler joinar oss men det får vi väl se.

När jag väl öppnar dörren slås jag av dunkande musik och skratt direkt. Något jag älskar att möta. Jag följer musiken och hittar snart in till rummet där alla befinner sig i. Precis som jag trodde ser jag min brorsa sitta längs spegelväggen med några av hans vänner. Jag går längs väggen för att inte störa de som är på dansgolvet och kommer snart fram till Filip och hans vänner. Jag har träffat de några gånger förut men aldrig riktigt snackat med dem. Namnen kan jag inte så jättebra. Eller jag vet vad de heter men inte vem som är vem direkt.

"Tjena syrran" säger Filip och välkomnar mig med ett brett leende. "Hejhej" säger jag och ler tillbaka. Jag hälsar lite snabbt på hans vänner innan även jag slår mig ner mot spegelväggen intill Filip. "Vill du inte dansa?" frågar Filip och lägger ena armen om mig. "Jo det vill jag väl, vi kan gå upp tillsammans?" föreslår jag och börjar resa mig upp. Han sitter först kvar men sedan rycker han på axlarna med en suck. "Sorry boys, men syrran tvingar upp mig" säger han och rycker på axlarna åter igen. Jag himlar med ögonen och tar av mitt träningsställ. Fine att jag vill att han ska upp men jag tvingar ju inte honom direkt.

"Okej, nästa låt vi kommer sätta på är låten Touch med Little Mix, det är ingen fast rutin utan ni får freestyla lite" säger en kille i ungefär 25-årsåldern och sätter igång låten. Jag, som för övrigt älskar denna låt och faktiskt kan en dans till denna, börjar dansa direkt och jag känner Filips vänners blickar följa varenda steg jag tar. De bevakar nästan varje andetag jag tar till och med. Filip, som först stått och glott på mig i några sekunder, börjar även han att dansa och jag måste erkänna, det ser faktiskt bra ut. Dock har jag lite svårt att få en uppfattning om hur bra han dansar eller inte då jag själv håller fokus på den dansrutinen jag utför just nu.

När låten är slut ler jag som ett fån mot Filip. Det var ett tag sedan jag såg honom dansa fullt ut. Vi ingår inte i samma dansgrupp och därför har vi inte våra träningar vid samma tid. Jag kommer alltid när de har dansat klart i princip. "Shit, jag visste ju att du är bra men såhär bra trodde jag inte" säger han och tittar chockat på mig. Jag rycker på axlarna. "Att vi faktiskt inte ens vet hur vårt syskon dansar kanske är ett tecken på att vi borde dansa tillsammans lite mer" säger jag och skrattar till lite.

När vi vänder oss om mot Filips vänner igen märker jag hur deras blickar ligger på mig. Uppmärksamhet är väl inget jag egentligen avskyr men det känns fortfarande lite skumt.

"Shit vad du är grym" utbrister en av Filips vänner när vi kommer tillbaka. Det jag lägger märke till först med honom är hans gröna ögon. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är med dem men jag kan knappt slita blicken från hans ögon. Det går bara inte. Hans ögon tindrar lite extra och de är ögon man bara inte kan motstå att titta på. Om jag minns rätt så heter han Felix.

"Du vet vad jag heter va?" Frågar han och jag ler lite nervöst mot honom. Jag håller alla tummar och tår för att han faktiskt heter Felix nu. "Felix?" Säger jag nervöst och hans leende blir större än tidigare. "Mycket riktigt, det är bra att du har lagt mitt namn på minnet" säger han och blinkar med ena ögat mot mig. Jag fnissar till lite och vänder sedan bort blicken från honom. Trots att jag inte kan se mig själv i spegeln just nu så kan jag slå vad om vad som helst att mina kinder är en aning rödare än tidigare.

Inte för att jag riktigt kan sätta fingret på vad Felix verkligen menade men jag tror jag kan lista ut en del av det iallafall...

Filips andra kompisar, Oscar, Ogge och Omar kommenterar även de hur bra jag är på att dansa. Jag ler tacksamt mot dem och sedan sätter jag mig ner längs väggen bredvid Felix. Filip sätter sig vid min andra sida och jag tittar runt på de olika personerna som finns i danslokalen just nu. Ännu en ny låt sätts på och på bara några sekunder flockas det personer mot mitten av golvet. Precis som med förra låten så är det freestyle som står på schemat så alla gör lite vad de vill. Plötsligt reser sig Felix upp från golvet och drar med hela gänget upp på golvet. Själv sitter jag kvar med ryggen längs väggen. Om jag sitter kvar här så får jag ju en mycket klarare bild över hur bra de dansar.

Gång på gång märker jag hur Felix blick hamnar på mig. Jag kan inte låta bli att le mot honom varje gång jag kommer på honom med att titta in mig. Vissa gånger blinkar han med ena ögat mot mig och mitt hjärta börjar slå dubbelt så fort. Jag försöker att låta det rinna ut i sanden men det är inte helt lätt måste jag medge.

Han har en konstig effekt på mig den där Felix. Ingen har haft denna effekten på mig tidigare..och jag vet inte om jag gillar det eller tvärtom tycker det är läskigt...

♡♡♡♡
Hej finisar!!!
Hoppas att ni tycker att detta kapitel kan vara lite lockande för att fortsätta läsa på denna boken.
Detta är faktiskt den första boken jag skriver där handlingen speglar en sak som har hänt i mitt egna liv. Iallafall det mesta hahah men vad kommer jag inte tala om.
Om ni tyckte om detta kapitel så får ni gärna rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att fortsätta skriva på den :))

Kram