faking it ➳ felix sandman

två

"Jag kan ta din cykel på bilen" säger Filip samtidigt som vi går ut från dansstudion med våra väskor hängda över våra axlar. Dansens dag har lidit mot sitt slut och jag och Filip är de sista som lämnar stället. Det har varit väldigt kul trots att det inte var jättemånga som faktiskt tog plats på dansgolvet och dansade. Jag lärde känna lite nya människor men framförallt så var det kul att dansa tillsammans med min brorsa och hans vänner. 

"Tack men det behöver du inte, jag tänkte sticka en sväng inom ICA innan jag drar hem, plus så är det bättre för en att röra på sig" säger jag med en menande blick. "Jaja, jag vet att du är duktig syrran" säger han och lägger sin ena arm om mina axlar.

"Vad tyckte du om mina vänner då?" frågar han medan vi går mot min cykel. Jag stannar till vid cykeln och böjer mig ner för att låsa upp den. "De var väl trevliga" säger jag och rycker lite lätt på axlarna. Min väska lägger jag ner i cykelkorgen och sedan knäpper jag min jacka ordentligt. Det är kväll och har börjat blåsa lite kallt nu. "Någon som var lite mer än trevlig? Eller som fångade din blick lite extra?" frågar han och jag rynkar på ögonbrynen. "Får jag fråga varför du undrar?" säger jag och lägger mina armar i kors över bröstet. Nu är det Filips tur att rycka på axlarna. "Svara bara" säger han och skrattar till lite. 

"Mmmm, ja kanske, han med det korta håret hade väldigt fina ögon" säger jag och han småskrattar lite. "Felix alltså?" säger han med ett leende på läpparna och jag ler tillbaka. "Yes, förmodligen han ja" säger jag och flyttar mig för att kunna hoppa upp på min cykel. "Men det är inget du behöver förmedla till honom, bara så att du vet" säger jag innan jag hoppar upp på cykeln. "Vi ses hemma" säger han och jag flyger iväg på min cykel. 

Felix alltså. Jag vet inte varför men hela vägen tills jag kommer fram till Ica så tänker jag på honom. Det var något extra med honom som jag inte har tänkt på hos andra killar jag har träffat. Och det jobbiga är att jag inte kan sätta fingret på vad exakt det där extra är. Hans blick, hans ögon, hans otrolig charmiga leende har nog fått mitt hjärta att klappa lite, väldigt lite, extra för honom. Men jag kan inte säga något än, för det är alldeles för tidigt att ens vara säker på sina känslor. 

Direkt när jag kommer in till ICA plockar jag på mig en av de svarta korgarna. Jag är oerhört sugen på snacks ikväll men vet dock inte exakt vad. Mina steg styrs direkt mot avdelningen där både godis, chips, popcorn, läsk osv finns. Fram och tillbaka går jag i den alldeles för lockande gången. Jag kan verkligen inte bestämma mig. 

Efter ungefär 10 minuter av tänkande har jag kommit fram till att jag tar en påse chips, en påse popcorn, lite lösgodis och en liten flaska med Coca Cola. Det får funka. Jag sträcker mig efter sakerna och lägger sedan ner dem i min korg som hänger över min arm. Därefter börjar jag gå emot kassan. Kön är ganska lång så det tar ett tag innan jag tillslut inser VEM som faktiskt sitter i kassan här på ICA. 

"Nämen tjena" säger han och jag tittar upp mot honom. Felix? Jag ler lite överraskat mot honom samtidigt som jag lägger upp mina saker på bandet. "Jobbar du här?" frågar jag och lutar lite på mitt huvud. "Yes" säger han och ett stort leende leker på hans läppar. "Ja detta var ju lite oväntat" säger jag och flyttar en hårslinga bakom mitt ena öra. Han börjar scanna mina saker innan han börjar prata igen. "Kanske det, men jag klagar absolut inte" säger han och blinkar med ena ögat mot mig. Mitt hjärta börjar bulta lite fortare än vad det gjorde tidigare och jag känner hur mina kinder blir varma. 

"Myskväll ikväll alltså?" säger han när alla sakerna är scannade. Det står ingen efter mig i kön vilket innebär att Felix kan prata på hur mycket han vill med mig. Och faktiskt så tycker jag bara det är härligt. Felix verkar vara en extremt schysst och charmig människa. "Yes, vill du joina?" säger jag när jag lägger ner sakerna i en plastpåse. 

Hans leende växer sig större på sina läppar. "Det hade jag gärna gjort, men jag kan inte av två anledningar. För det första så jobbar jag hela kvällen och för det andra så hade jag blivit slaktad av din brorsa ifall han hade sett mig tillsammans med dig hemma hos er" säger han och jag börjar skratta lite. "Du har en poäng, men du får ha en trevlig kväll här då så lär vi väl ses någon gång?" säger jag och ler mot honom. "Det hoppas jag verkligen" säger han och mina kinder blossar upp ännu än gång. 

Jag vänder mig om och börjar gå emot utgången. Utanför har det börjat regna. Typiskt. Jag suckar lite irriterat och drar upp min luva så att mitt hår täcks. När jag lägger ner min påse med godsaker i cykelkorgen tittar jag in genom fönstret på ICA. Felix tittar ganska intensivt på mig tills han upptäcker att jag tittar rakt mot honom, då ler han istället och vinkar mot mig. Jag vinkar tillbaka innan jag sedan backar ut med min cykel och cyklar iväg hemåt i ovädret. 

Trots att det regnar ganska mycket så är det inte något som stör mig så mycket. Det enda jag kan tänka på är Felix och hans charmiga sätt att vara. Hela han är helt oemotståndlig och jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det lär väl tiden utvisa

ellerhur? 

//
woops, detta kapitel skulle komma upp igår men jag hann verkligen inte...jag kommer lägga upp kapitel på denna onsdagar och lördagar! Hoppas att ni tycker om det än så länge! :)
kram