faking it ➳ felix sandman

tjugosex

Louise perspektiv

Trots att det faktiskt är lördag idag så har jag, tillsammans med Filip och vårt lilla dansgäng bestämt oss för att dra till dansstudion idag ändå. Normalt har ingen av oss någon bokad danslektion idag men till vår stora tur fanns det en ledig sal att boka som vi lyckades få tag på. 

Just nu står jag med tandborsten i munnen och är inne på mina sista sekunder. Filip kommer in precis när jag spottar ut tandkrämen i vasken och lyfter på kranen så att det ska spolas bort. "Är du redo?" frågar han och lutar sig mot dörrkarmen. Jag svarar genom att nicka på huvudet och han vänder sig om igen. 

Med små, snabba steg går jag fort in till mitt rum och rycker åt mig min dansväska som jag packade lite hastigt tidigare idag. Med den hängd över axeln går jag ut från rummet igen och småjoggar ner för trappan. När jag kommer ner ser jag hur Filip redan hunnit få på sig sina ytterkläder och väntar nu enbart på att jag ska bli färdig. 

"Jag drar ut sålänge" säger han och suckar vilket får mig att börja småskratta. Vi har inte ens brottom så jag förstår inte ens varför han stressar så mycket som han gör? Vi kommer hinna i god tid även i mitt tempo. Jag hukar mig ner på knä för att knyta mina skosnören. Min mobil, som jag lagt på golvet intill mig, surrar till och skärmen lyser upp. 

Felix; 
ses snart ❤️

Jag ler mot skärmen innan jag sedan plockar upp mobilen, slänger på mig min jacka och lämnar huset. Filip, stressad som han är, har redan startat motorn när jag hoppar in genom passargerardörren. Så fort jag har stängt igen dörren och knappt hunnit spänna fast säkerhetsbältet trycker han ner gasen och vi börjar rulla iväg mot dansstudion. 

"Är det inte dags att du också tar körkort snart?" frågar han och jag rycker på mina axlar. "någon gång är det väl dags" svarar jag och tittar ut genom bilrutan. 

Bilturen till studion tar inte lång tid alls. Några minuter senare kliver vi in genom den bruna porten till studion och rör oss bort mot den salen vi ska dansa i. När vi kommer in ser jag hur vi är de enda här och jag slår till Filip löst på hans arm. "Sa ju att vi inte behövde stressa" säger jag och gestikulerar ut mot salen. 

Han himlar med ögonen och slänger sig sedan ner i soffan intill oss. Fotsteg hörs bakom oss och när jag snurrar ett halvt varv ser jag att det är Felix som kommer gåendes med samma leende som han alltid bär på sina läppar. Jag ler mot honom och känner hur hela jag fylls av värme bara vid synen av honom. 

Han går närmre mig och lägger sina armar om min kropp så fort han kommer fram till mig. "Hej baby" säger han och ganska snart har jag hans läppar över mina. Vi kysser inte varandra så värst länge, men det verkar vara tillräckligt länge för att Filip - som fortfarande sitter i soffan - ska tycka det är äckligt. 

"Snälla ni behöver inte hålla på sådär framför mig" säger han med en äcklad min. Felix blinkar med ena ögat mot mig innan även han sätter sig ner i soffan. Jag fnissar till lite innan sedan sätter mig ner på golvet för att byta skor till mina dansskor. 

Några minuter senare kommer även de andra in i rummet. "Ey, vi fick tag på Charlotta, hon kommer och har lektion med oss idag ändå!" ropar Oscar ut till oss och jag skiner upp i ett stort leende. Charlotta är lätt den bästa dansläraren som finns så att hon vill komma hit, trots att hon egentligen är ledig idag, betyder mycket. 

"Men hon kommer nog lite sent, kan vi inte köra typ truth or dare?" föreslår Omar och vi andra nickar instämmande. "Det kan vi väl" svarar jag och rycker lätt på mina axlar. Vi samlas i en ring på golvet, ni vet så som man sitter när man har sångstund på dagis. Det byggs upp en spänning mellan oss som snart blir så tydlig att man nästan kan ta på den. 

"Okej, Louise" säger Omar och tittar retfullt mot mig. Jag ler mot honom så avslappnat jag bara kan för att inte verka rädd eller nervös. "Ge Felix en lapdance" säger han vilket väcker reaktioner från de andra i rummet. Några klappar i händerna, skrattar medan Filip bara sitter tyst och tittar på mig med en äcklad min. Felix bara ler och jag tittar nervöst mot honom. 

Framför alla?

Jag gick ju med på att vi skulle köra denna leken så då kan jag inte bara banga...Långsamt, med nervösa rörelser reser jag mig upp och börjar gå över till Felix sida. Men precis när jag kommer fram till honom hör jag hur någon ropar vid dörröppningen. 

"Sluta fjanta er, nu kör vi"

Jag ger ifrån mig en lättad suck när jag inser att det är Charlotta som har kommit hit. Några missnöjda läten hörs lite här och var men jag är nog mest nöjd. Det tror jag även att Filip är. Alla de andra reser sig upp från golvet och vi ska börja värma upp lite. 

"Synd att det inte blev något" viskar Felix i mitt öra precis innan upprävmningen drar igång. Hela jag blir röd som en tomat i ansiktet medan han bara skrattar. 

//
hoppas ni får en grym dag!! ni är bäst 
kram