faking it ➳ felix sandman

sex

Klockan är halv tolv och jag vaknade för ungefär en timma sedan. Det finns inget bättre än lördagar och att kunna sova längre än till klockan sju. Solen lyser utanför mitt fönster och då och då kan man höra hur fåglarna kvittrar. Himlen är alldeles klarblå och det verkar helt enkelt som att detta kommer bli en bra dag. Jag vet inte varför men det känns ganska bra inombords. 

Eller ja. Ganska iallafall. Jag går fortfarande runt och grubblar på varför Felix gjorde som han gjorde igår. Att han först frågade om jag ville hänga med honom hem efter skolan och sedan bara avblåser det med anledning att hans mamma ska resa bort idag. Jag klandrar inte honom för hans beslut men det hade vart tacksamt ifall han hade kunnat säga det lite tidigare så att jag inte hade behövt sitta på skolan i onödan i flera timmar. 

Han har skickat flera snaps nu på förmiddagen men jag har dissat varenda en. Är inte på humör för att snapa med honom just nu. 

Jag sitter vid mitt sminkbord och lägger på ett lager med smink över mitt ansikte. Har inget planerat för dagen så kan lika gärna sminka mig för att fördriva tiden. Min mobil har jag alldeles intill mig på sminkbordet och min blick riktas mot den när den plingar till. Signalen som talar om att jag har fått ett sms. 

Det första jag ser är numret. Det är ett nummer och inte något namn, alltså kommer det ifrån en person som jag inte har lagt in som kontakt. Jag lägger ner min mascara på bordet och plockar upp mobilen i mina händer för att läsa meddelandet. 

okänt nummer;
Varför dissar du på snap? :( / felle 

Jag suckar och skriver in ett snabbt svar. Jag lägger en liten lögn med tanke på att det förmodligen inte är så smart att säga den riktiga anledningen till honom. Egentligen så vill jag ju det men jag tror nog det är bäst att vänta lite. Eller?

Louise;
Är bara lite trött idag

felle;
Ah. Vill du ses ikväll?

Louise;
Ärligt?

felle;
ja? 

Louise;
Visst

Jag antar att jag faktiskt har några planer för idag ändå. Dock vet jag inte hur jag känner eller tänker kring det hela. Jag antar att det som hände igår bara var en liten bagatell och att jag måste försöka släppa det. Att det gjorde så ont inom mig beror väl förmodligen på att jag faktiskt tycker om Felix. Och att han betyder mycket för mig. 

***

"Hej Lollo" säger Felix och kramar om mig. Vi bestämde oss för att träffas vid kungsan och bara gå runt och dra lite tillsammans. "Hej Felle" säger jag och drar in doften av han i min näsa när vi kramas. Han luktar så gott. 

"Vad fin du är idag, eller ja, du är alltid snygg men du fattar vad jag menar" säger han självsäkert och får mina kinder att bli något rödare än tidigare. Mina läppar spricker upp i ett leende innan jag sedan tittar ner mot mina skor. Jag tar ett djupt andetag innan jag sedan lägger en liten kommentar tillbaka. 

"Du ser inte så dum ut du heller" säger jag och tittar upp mot honom igen. Han ler. Stort. 

Vi börjar gå runt lite i kungsan och solen låter oss bli träffade av dens varma solstrålar. "Jag blev orolig när du dissade imorse, trodde liksom att något hade hänt" säger han medan vi sätter oss ner på en bänk. Jag lägger mina armar i kors och tittar ner mot mina skor. "Jag vill liksom att du ska må bra". Hans ord gör hela mig varm. Han bryr sig om mig. 

Åter igen hamnar ett leende på mina läppar. "Vänta sitt kvar där" säger han plötsligt och jag tittar oförstående upp på honom. "Va?" säger jag medan han reser sig upp. Han plockar fram sin mobil från bakfickan och riktar den sedan mot mig. Han ska ta en bild på mig. Jag ler mot kameran trots att jag tycker det är en smula stelt att stå framför en kamera. Eller okej, sitta framför en kamera. 

Han sänker mobilen igen och stirrar mot skärmen. "Wow, du är så snygg" säger han och närmar sig mig igen. Han sänker ner mobilen så att jag kan se bilden innan han sedan sätter sig ner intill mig igen. "Tack" svarar jag. "Jag menar det verkligen" säger han sedan och jag tittar in i hans tindrande ögon. "Ja?" säger jag oförstående och han skrattar till lite. Hans ena hand närmar sig mig och han flyttar undan en hårslinga från mitt ansikte och lägger det bakom mitt öra. 

"Du ser inte ut som om du tror på mig" säger han och jag rycker lite lätt på axlarna. "Hur ska man någonsin kunna känna sig snygg i den världen vi lever i just nu?" frågar jag och suckar. "Men enligt mig är du iallafall snygg Louise" säger han och jag ler mot honom. 

***

När jag sedan kliver in genom ytterdörren igen har jag universums största leende på mina läppar. Det var så kul att hänga med Felix och jag är glad att jag svarade ja när han frågade. 

Steg hörs från köket och Filip kommer ut till mig i hallen. "Var har du varit?" frågar han och lägger sina armar i kors. Jag drar av mina skor innan jag sedan svarar honom. "Var ute med Felix bara" säger jag och ler mot honom. Han biter sig lite i läppen och tittar undrande på mig. 

"Har ni något på G?" frågar han och jag skrattar lite nervöst. 

"Jag vet inte riktigt"