faking it ➳ felix sandman

tjugo

Nattens sömntimmar försvann ganska fort då jag inte, hur jag än försökte, kunde sluta tänka på Felix. Jag tänkte och tänkte och tänkte på Felix och den relationen vi har mellan varandra. Och jag blir inte klok på vad vi har mellan oss, jag är helt hundra på att det är något men vad kan jag inte sätta fingret på. Och det är väl mest det som jag tycker är jobbigt. Med Felix känns det så rätt och så bra, men ibland har han fått mig att känna att det inte alls finns det minsta lilla mellan oss. 

När jag öppnar dörren in till skolbyggnaden krockar jag nästan in i någon. Mina ögon, och egentligen hela jag, är väldigt sömniga och reagerar inte så fort om någon plötsligt kommer mot mig. "Förlåt" mumlar jag knappt hörbart innan jag går in. Korridoren är full av småtrötta elever som när som helst ska börja gå in till deras första lektioner. Det mumlas och viskas en del i korridoren bland alla tonårseleverna. 

Till en början tänker jag inte så värst mycket på det. Men det är när jag verkligen tittar upp och ser ur folk halvt försiktigt försöker peka diskret mot mig. Och när jag hör någon säga Felix lite svagt vässar jag öronen ordentligt för att höra vad de säger. Jag är ganska blyg av mig som person och föredrar inte att stå i centrum och vara den som alla pratar om. Jag håller mig helst i ett hörn och tittar på någon annan som står i centrum. En känsla av obehag slingrar sig runt i hela min kropp, från topp till tå medan jag fortsätter att gå. 

"Kolla, det är hon som Felix är med"

"Felix och hon har något"

"Hon har legat med Felix"

"Felix"

"Felix"

"Felix"

Det första jag gör när jag kommer till mitt skåp är att plocka upp min mobil från bakfickan. Jag skyndar mig in på mina meddelanden och skriver in ett snabbt sms till Felix innan jag sedan öppnar mitt skåp, slänger in min väska och jackan, och plockar sedan fram mina böcker till första lektionen.

Louise;
SOS KOM NU, toaletterna vid skåpen vid sal 2

Det är med otåliga steg som jag går bort mot toaletterna som ligger vid sal 2. Det är betydligt färre personer här så jag hoppas att vi kan få prata ostört. Det känns som att vi kan behöva det, annars kanske folk börjar prata ännu mer. Min första lektion börjar vilken minut som helst men just nu orkar jag inte riktigt bry mig om det. Det enda jag bryr mig om nu är att få reda på varför alla pratar om oss. 

Efter ett tag hör jag fotsteg komma närmre och närmre mig. När jag vänder mig om möts jag av Felix oroliga ansikte och han skyndar på de sista stegen fram till mig. Han flåsar lite så jag förstår att han har småsprungit på vägen hit. 

"Vad är det?" frågar han mig med oro i blicken. Jag lägger mina armar i kors över mitt bröst och spänner blicken i honom. "Vad har du sagt till folk om....om oss?" frågar jag och vid det tillfället ser det ut som att han slappnar av lite och han ser inte lika orolig ut längre. Ett litet leende spricker upp på hans ansikte och han lutar sig försiktigt mot skåpen. 

"Jag måste ju få skryta lite om oss" säger han, rycker på axlarna och jag suckar åt honom. "Vi är inte ens tillsammans hjärtat" säger jag och himlar med ögonen. Jag vill verkligen bli tillsammans med honom, tror jag, men oavsett vad så är vi ju faktiskt inte tillsammans. Och då tycker inte jag att han kan skryta om mig precis som om vi vore tillsammans. Det är inte rätt. 

Han blir tyst ett tag och får en fundersam blick i sitt ansikte. Men ganska snabbt är leendet tillbaka på hans läppar och han kliar sig lite i nacken. 

"Sant, men vill du bli min flickvän?" frågar han och ler brett. Jag blir till en början lite paff för att frågan kom så plötsligt, och det är något inom mig så får mig att inte vilja falla så enkelt för det. Vill han ha mig så får han iallafall lägga ner lite mer tid och ord framförallt på att försöka övertala mig att bli hans flickvän. Jag vill ju ändå leka lite svår också. 

"Sorry, men om du ska ställa den frågan på det viset så nej, get a little charm please" säger jag och lämnar en väldigt förvånad och paff Felix vid skåpen för att skynda iväg till min lektion. De lär ha genomgång nu så än så länge har jag inte missat så mycket. 

"Louise" ropar Felix bakom mig men jag ignorerar hans ropande och fortsätter att gå med bestämda steg. Vill man ha en tjej får man charma henne först, man ska inte få allt så lätt inte. 

"Men KOMigen" utbrister han och stönar irriterat bakom mig. Jag skrattar lite för mig själv. 

Det kommer bli spännande att se hur han tar sig an utmaningen att charma mig ordentligt. Oavsett hur mycket jag vill det kommer jag inte svara ja på den frågan förrän han gör det ordentligt och charmar mig rejält. 

//
har nyligen släppt en bok som handlar om att älska sig själv och kommer fyllas med mina tankar osv :) om ni vill får ni gärna kolla in den.
KRAM