faking it ➳ felix sandman

tjugofyra

Louise perspektiv

Med nervösa steg går jag ut längs vår uppfart och ut till gatan där Felix bil står parkerad längs trottoaren. Genom bilrutan ser jag hur han skiner upp i ett leende när han ser mig och han skyndar sig med att vinka lite mot mig innan jag kliver in genom bildörren. 

"Hej, vad fin du är" säger han när jag satt mig ner och jag ler mot honom. "Tack, du med" säger jag och spänner fast mig med säkerhetsbältet innan han sedan startar motorn och vi kör iväg. Platsen vi ska till är än för mig okänd, vilket gör allt så mycket mer spännande. Mitt hjärta klappar lite fortare än vad det vanligtvis gör. Fast egentligen har det kanske blivit vanligt, det är så fort det klappar varje gång Felix är i närheten av mig. 

Han har en sån underlig påverkan på mig och min kropp. Mina tankar tycks alltid landa vid samma saker hela tiden - alltid något relaterat till honom. Så fort jag är nära honom flyger fjärilarna runt som tokar inuti mig och jag får svårt att prata. Rodnar gör jag också så fort jag är nära honom. Jag känner mig verkligen så himla nykär, vilket jag också är. Det måste jag erkänna. Allt känns så bra och så himla rätt. 

"Har du någon aning om vart vi ska då?" frågar han och jag tittar ut genom bilrutorna för att försöka gissa vår destination. Inget utanför kan ge mig den minsta ledtråd om vart vi ska någonstans. Jag suckar fundersamt innan jag vänder mig om mot honom. 

"Ingen aning, bio?" frågar jag men han bara skakar på huvudet. "Restaurang?" åter igen svarar han med att skaka på huvudet. "Bowling". Jag tror jag kommer på minst femton olika saker man kan göra på en dejt men lyckas tydligen inte komma på vad det är vi ska åka någonstans. Han bara skakar på huvudet vad jag än säger så jag ger tillsist upp. Min blick är fast i mitt knä hela sista biten så när han plötsligt parkerar bilen blir jag en smula chockad. 

Min blick flyger upp och jag förstår direkt vart han har tagit mig.

Stranden. Ett litet leende spricker upp på mina läppar och jag knäpper genast av mig säkerhetsbältet för att kunna lämna bilen. Felix är snabbare än mig och hinner över till min sida och öppnar dörren åt mig innan jag själv hinner göra det. "Du vet hur man behandlar en tjej ser jag" säger jag och gör så gott jag kan för att inte börja le som ett fån men det är omöjligt. Han gör mig så glad. 

"Såklart" säger han och stänger igen bildörren när jag har klivit ut. Sedan går han bak till bagageluckan där han plockar fram en filt plus en picknick-korg medan jag står med ett leende som bara växer sig större. Jag går bak till honom och vi flätar ihop våra fingrar innan vi börjar gå ner mot stranden. 

Det är alldeles perfekt väder ute. Solen är precis påväg att gå ner och jag förstår att han har tänkt på det också. Det sitter en del folk på stranden men det är inte överdrivet många som är ute nu. Vi går ner i sanden och letar upp ett lämpligt ställe för oss att slå oss ner på. Felix pekar bort mot en plats och jag nickar bredvid honom. Han lägger ut filten och sedan sätter vi oss ner. 

Godbit efter godbit plockar han fram från korgen och jag håller min blick fast på honom hela tiden. Han är så himla vacker. "Jag är inte så bra på dethär med dejter.." börjar han men jag avbryter honom. "sluta ljug" säger jag och småskrattar lite. "Dethär är hur underbart som helst" säger jag och flyttar mig närmre honom. 

Vi blir tysta båda två och våra blickar fastnar i varandras. Solen är påväg att gå ner och jag hade inte kunnat vara lyckligare än vad jag är nu. Ett litet leende spricker upp i mitt ansikte och sedan raderar jag mellanrummet som finns mellan oss och placerar mina läppar mot hans.