faking it ➳ felix sandman

fyra

'Filip gav mig den'. 

Okej. Så min brorsa gav alltså min snap till Felix. Men varför? Var det Filip som bad om den eller gav Filip den till honom självmant? Och varför isånnafall? Jag förstår verkligen inte. Ni kanske tycker att detta är en liten bagatell men för mig är detta en ganska stor sak. Så stor att jag låg uppe halva natten och tänkte på honom, och det han sa. 

Det är inte likt mig att falla så pass fort som jag har gjort för Felix. För ja, det är sanningen, mitt hjärta har börjat slå ganska fort för Felix. Kanske nästan till och med för fort. 

Just nu är jag på väg ner till köket för att käka frukost innan jag ska dra iväg till skolan. Jag har inte riktigt pratat något med mina vänner om Felix. Med tanke på att allt har gått så fort och jag faktiskt inte riktigt har förstått mig på om han flirtar med mig för att han vill något mer eller om han flirtar med mig för att det är en sådan kille han är, så ville jag vänta lite med att berätta det för mina närmaste vänner. 

När jag kommer in i köket ser jag Filip sitta vid frukostbordet, fast i sin telefon precis som han brukar göra. "Godmorgon telefonnörd" säger jag och öppnar kylskåpet för att hitta något att käka. "Godmorgon syrran" svarar Filip medan jag plockar ut yoghurten från kylskåpet. 

Medan jag fixar ihop en någorlunda vacker frukost kan jag inte undgå att tänka på hur mycket jag borde hålla för mig själv och hur mycket jag borde berätta för Filip. Fine att vi har en väldigt bra relation som syskon men nu när det faktiskt gäller hans bästa kompis..jag vet inte riktigt. 

"Du" säger jag och tar en liten paus. Jag vänder mig om mot Filip och ser hur han för en gångs skull tittar upp mot mig. "Ja?". 

"Snabb fråga bara..är Felix tillsammans med någon?" frågar jag och biter mig nervöst i läppen. Jag vet egentligen inte om jag vill få något svar på detta egentligen. I mean, om han är tillsammans med någon kommer jag förmodligen bli ganska ledsen..men om han inte är det - hur ska jag ta nästa steg då? Borde jag ens göra något åt det eller bara låta det vara en liten crush som försvinner med tidens gång? Jag vet verkligen inte. 

Filip tittar snett mot mig. "Varför undrar du?" frågar han och rynkar sin panna. Jag rycker lite lätt på axlarna. "Njae, jag vet inte riktigt, bara undrar" säger jag och Filip himlar med ögonen. "Ja, han är singel" säger han tillslut och tittar sedan ner på sin mobil igen. Jag nickar långsamt på huvudet samtidigt som ett stort leende sprider sig över mina läppar. 

"Okej" säger jag snabbt och sätter mig sedan framför honom vid frukostbordet. "Vill du ha skjuts till skolan?" frågar han efter ett tag av tystnad. Jag sväljer det sista av vattnet i mitt glas och nickar sedan. "Gärna".

När frukosten är uppäten börjar klockan närma sig skoldags så jag småjoggar upp till mitt rum där jag plockar upp min skolväska. Jag slänger upp den över axeln och går sedan ner för trappan igen. "Filip? Kommer du?" ropar jag. Till min stora förvåning får jag inget svar. Jag suckar irriterat. Jag tänker verkligen inte komma försent, och jag tänker verkligen inte komma försent på grund av Filip. 

"Filip? Seriöst?" ropar jag åter igen men precis som innan får jag inget svar. Jag tittar irriterat på min klocka. Skolan börjar om en kvart, jag får bara inte komma försent. "Okej du, jag tar mig själv till skolan, hejdå" ropar jag en sista gång innan jag sedan går med snabba steg ut till trädgården och sedan vidare ut på gatan. Jag sätter igång med att småjogga för att spara så mycket tid som möjligt. Om jag går, eller joggar, tillräckligt fort så borde jag komma i tid. 

Efter bara någon minut av mitt joggande hör jag hur någon tutar på mig bakifrån. Jag vänder mig förvånat om och ser hur en bil svänger in mot kanten, alldeles intill mig. Det tar ett tag innan jag inser vem det är. Felix? Vad tusan gör han här? 

Han vevar ner rutan och jag möts av ett charmigt leende. "Vill du ha skjuts?" frågar han och jag lägger mina armar i kors. "Ser det ut som om jag behöver skjuts? Jag kan liksom gå själv" säger jag och han skakar på huvudet skrattandes. "Med tanke på att skolan börjar snart och du kommer bli sen om jag inte skjutsar dig, ja, det ser ut som om du behöver skjuts" säger han och jag suckar.  "Okejdå"säger jag och skyndar mig sedan över till passagerarsätet och kliver in i bilen. 

Han har ju faktiskt rätt. 

"Hur kommer det sig att du kör på denna vägen? Är inte detta en omväg för dig?" frågar jag förvånat medan vi börjar åka mot skolan. Han har blicken fast på vägen men jag kan se hur ett leende leker på hans läppar. Det är ett leende som är ganska svårt att tolka faktiskt, men det är fortfarande ett charmigt leende. "Inte alltid, dessutom nu när jag hittade dig på vägen så kommer det gå väldigt fort innan vi kommer fram" säger han och jag lägger mina armar i kors. "Really?"

"Really." säger han och jag ler stort. Han är verkligen ett riktigt charmtroll. Men jag undrar fortfarande varför han körde denna vägen? Kanske kan Filips mystiska försvinnande och Felix omväg ha något gemensamt..kanske hör de ihop. 

Det är nästan lite tråkigt att vi faktiskt kommer fram till skolan. Jag hade gärna åkt en bra bit längre tillsammans honom men jag antar att vi måste följa skolans tider och vara duktiga studenter. Tyvärr. "Förresten, hälsa min brorsa att han är en idiot" säger jag innan jag kliver ur bilen och går emot skolan med snabba steg. Det är när jag har gått en bra bit som jag inser att jag glömde tacka för skjutsen. Aja, jag lär ju träffa honom någon mer gång. 

Det hoppas jag iallafall.

***

Första lektionen börjar alltså om fyra minuter och jag ska hela vägen upp till andra våningen. Typiskt att det är just idag som min första lektion ligger på andra våningen. Normalt har jag alltid den på första våningen, men inte idag. Ganska direkt efter att jag har kommit in genom skolans portar ser jag mina vänner gå lite längre fram i korridoren så jag skyndar på mina steg en aning. "Hilda? Stina? Vänta!!" ropar jag och de vänder sig om. I samma sekund som de får syn på mig skiner de upp som två solar. "Hej!" utbrister båda två och vi kramar om varandra. 

"Vi såg att du åkte med Felix till skolan? Något du har att berätta för oss?" frågar Hilda och krokar ihop min arm i hennes. Jag tittar generat ner mot golvet innan vi börjar gå upp för trapporna. "Jag vet inte riktigt, allt har bara gått så fort, för fort" säger jag och suckar. Vi börjar närma oss klassrummet och jag ser hur vår lärare kommer fram till klassrumsdörren och låser upp den. Hela klassen försvinner in genom dörren och sist kommer vi tre i krokarm. Vi sätter oss ner vid ett bord vid mitten av klassrummet och där fortsätter jag sedan med min story. 

"Vi träffades på dansens dag och sedan träffades vi på ICA och sen började han snapa med mig och ja, det är väl egentligen det som har hänt" säger jag och de tittar båda två väldigt exalterat på mig. "Det är något du döljer" säger Stina och lutar sitt huvud på sne. "Nej? Eller okej jag glömde väl nämna att han flirtar ganska mycket med mig" säger jag och biter mig nervöst i läppen. 

"Okej, han får definitivt ett ja från mig" säger Hilda och kramar om mig. "Din första pojkvän? Jag är så taggad på detta!" säger Stina och ler brett mot mig. "Hey hey hey, vem har sagt något om pojkvän?" säger jag chockat. "Kanske inte än, men jag känner på mig att ni kommer klicka bra.."