faking it ➳ felix sandman

tjugotvå

Louise perspektiv

Det är med ett brett leende på läpparna som jag låser upp ytterdörren. Inne i hallen tar jag av mig mina ytterkläder, och leendet sitter fortfarande kvar. Leendet som sitter på mina läppar har sin grund i Felix. När jag, imorse, sa åt honom att jag inte ville bli tillsammans med honom om han frågade så hastigt så kunde jag aldrig tro att han skulle göra det inför halva skolan. Det var väldigt gulligt gjort av honom, och leendet har suttit på mina läppar enda sedan lunchtimmen. 

Efter att jag har hängt av mig mina ytterkläder vänder jag mig om och går in mot köket för att hitta något att äta. Precis när jag kliver in genom köksingången hoppar någon fram precis framför näsan på mig och mitt hjärta stannar till i några sekunder. Ett gallskrik lämnar mina läppar och av ren reflex slår jag till personen framför mig. 

"Filip! Din idiot!" utbrister jag irriterat och lugnar ner mig själv genom att fokusera på att ta djupa andetag. Jag är nämligen väldigt lättskrämd, och avskyr när folk försöker skrämma mig, vilket Filip mer än väl vet om. 

"Jag såg att ni är tillsammans nu alltså" säger han efter ett tag och flinar brett mot mig. Min blick sänks genast mot golvet och kinderna blir rödare än förut. Jag biter mig lite nervöst i läppen innan jag svarar honom. "Kanske det kanske". 

Jag tittar upp mot honom igen och rycker på axlarna. Sedan fortsätter jag mot fruktskålen och plockar upp ett rött äpple. Filip skrattar till lite bakom mig och jag vänder mig om samtidigt som jag tar den första tuggan av äpplet. 

Han har sina armar i kors över bröstet och flinet sitter kvar sen tidigare. "För mig är det absolut fine, Felix är en bra kille och du är en bra tjej, så det kommer bli svinbra. Bara jag slipper se dig som tonårsmamma, okej?" säger han och jag sätter en äppelbit i halsen. Det leder till att jag sedan börjar hosta som en galning och Filip börjar bara skratta. 

"Lägg *host* ner" klämmer jag fram mellan hostningarna. När jag går förbi Filip på vägen upp till mitt rum slår jag till honom löst på armen innan jag fortsätter. Min mobil, som ligger i min bakficka på mina jeans, surrar till halvvägs upp för trappan. När jag kommit upp till övervåningen slinker min hand ner i fickan och drar smidigt upp mobilen. 

Skärmen lyses upp och jag ser att jag har fått ett sms från Felix. 

Felix;
Var redo ikväll 20.00, dejt night ;) 

Hela jag spricker upp som en enda stor sol och jag småjoggar sista biten